Starka papper av grabbarna att komma tillbaka efter den nesliga torsken på tisdagen. Ännu starkare då matchmönstret upprepade sig men vi kunde bryta förbannelsen sista 2 minuterna genom att stå emot toktrycket mot vår kasse. Personligen är jag nöjd nu med att vi fixat en 3e match hemma men jag tror inte grabbarna är mätta.
Reflektioner: - Man gläds lite extra för JJ som, berättigat, varit sidsteppad senaste månaderna men, oberättigat, fått ta lite för mycket ohövligheter. Matchvinnare :-) - Vi hade INTE varit framme i 2-2 i en kvartsfinal utan Sheriffen. Med tanke på hur det ser ut på isen måste han vid sidan av våra vakter vara lagets viktigaste spelare. - Jonte, Pääjärvi o Lander. Dom är 50% bättre än under delar av serielunken. - Vi får långa perioder i slutet av matcher när vi "står" hockey med 2 backar och 2 till 3 indianer bokstavligt talat i knäet på våra vakter och våra forwards på armlängds avstånd från "gröten" runt kassen och ett haaaav av yta för övriga indianar innanför blå att operera på. Kan Olli hitta botemedel mot det eller är vi helt enkelt för trötta vid dessa sekvenser? - Äntligen fick Pilö några minuter för avlastning. - Jag blir faktiskt förbannad om inte Värmhed får komma in och avlasta våra forwards med några byten i nästa match. OliverJ ska helt uppenbart inte spela så varför ha med honom? Vi kan inte p g a prestige eller vad det är spela på kort manskap i såna här maratonserier. - Förutom spänningen som givetvis är på kokpunkten är kvaliteten på hockeyspelet, från båda lagen, mycket låg. Bök, stök, sargnugg, dump och lite mer stök. Didde hade ju varit kung i den här grenen. En vicesheriff som gjort oss mycket gott.
