Degenerate: Ja. Så förbannat trött på hur komiskt och lätt många tar laget och hur viktigt det är att ta guld.
Lander är en ikon, med enormt hjärta för klubben. Men man vinner inte SM-guld honom. Boyce också minst lika ikonisk, en evighetsmaskin för oss, han är en del av vårat DNA. Men inte en guldspelare.
Hartmann, samma som boyce. Ingen guldspelare men enormt hjärta.
Vi behöver skära av all död vikt i form av spelare 34 år och äldre, och skaka av oss den här mentaliteten att alla ska vara med och att vi ska ha med oss våra bästa vänner i laget på bekostnad av att någonsin ta ett SM guld. Det är så naivt, så barnsligt. Alla härinne efterfrågar "Vart kommer vår losermentalitet ifrån? Är den iväggarna? läcker den ut ur strimmahallen?"
Den kommer ifrån att lag som FBK, SAIK, FHC, till och med Örebro och Växjö gör ett bättre och seriösare jobb i att bygga lag med namnstarka och statistiskt effektiva spelare på säsongsbasis, och att samma spelare som älskar laget mer än sitt egna liv alltid kan sparkas ur laget med huvudet före oavsett vad man heter, om man inte presterar. Det är vårt vänskapliga tänk om att klubbhjärtan före allt, och att man hellre gör X än vinner guld, och hellre spelar i HA än att man utmanar toppen om man måste kompromissa med Y.
Jag älskar våra gamla spelare, ikoner, våra minnen och vår historia minst lika mycket som alla andra här, men jag vill mer för laget. Mer för organisationen, mer för hela kommunen, orten, länet. Att vi blir större. Ett absolut topplag i SHL med ett par SM guld och ett starkt eget varumärke, istället för att vi alltid är små, söta och charmiga, men egentligen aldrig lämnar ett genuint, seriöst, meningsfullt avtryck i svensk hockey. Vill ha mer än ett trött mittenlag. Vill vara mer än den där orten man kör igenom på väg till/från stockholm.
Vill ha mer än derbyn med modo och ett gott skratt vid korvkiosken eller vid spapshjälmen under rökpaus med familj och vänner, mer än att fira att vi fick vara med och vann några matcher, en större kravbild än att det går bra med jämna mellanrum. Vill se vårat jävla lag på förstasidan i varje jävla tidning för att vi lyfter bucklan gång på gång. Men så länge klubbhjärtan och goda vänner är viktigare - så är det vi fans som är losermentaliteten. Kravbilden är så liten, för vi är så nöjda med så lite.
Bara besviken ikväll. Följer allting samma rutin så är ingenting förändrat nästa säsong heller. Samma spelare som borde gått i pension för år sedan. Samma ledning. Man förlänger väl med jokinen också, och facebook firar. Folk sitter här i omgång 28 nästa säsong med samma kritik. Samma ord, samma namn, inget har förändrats. Det gör aldrig det, i Timrå.
Supercoachen Olli som har tappat all pondus och ser bara trött och less ut. Noll jävla inspiration
Hållander kommer bli skeppad till AHL ungefär 15 min efter han landar i Pittsburgh.
Kapanen kommer definitivt inte ta en plats
Koivisto och Näkyvä var lika dåliga som dom på pappret var bra innan. Snacka om att mest vilja gå på semester.
Härföraren Lander ungefär lika mycket bett som en tandlös chihuahua
Trollgubben Wedin som mest trollar upp sig själv på läktaren
Jag orkar fan inte räkna upp resten. Hur fan kan man spela så jävla oinspirerat. Vi gav bort den här matchserien. Det var inte Frölunda som tog den, det var Timrå IK som gav bort det. Det gör mig förbannad!
