Efter en tung dag på kneget nås jag av nyheten om kimmo väldigt sent. Första tanken var förtvivlan faktiskt. Kimmo blåste nytt liv i klubben med värvningen av Olli och tanken gick direkt att någon förnyelse av Ollis kontrakt är ju som bortblåst. Om det var kämpigt själv utanför isen detta år blir det ju ensamt i hallen för Olli nästa år. Och därmed for tanken till, likt många andra här, att nu startar vi om igen. Med nubben igen.. Jag gillar den personen jag lärt känna via skärmen och han har gjort bra saker. Men han har ju aldrig lyckats ta oss högre än vad vi redan har varit.
Därför ställer jag mig kritisk till det här. Men helt ärligt orkar jag snart inte bry mig längre och investera passion och inlevelse. Jag får ingen lugn och ro. Hela tiden är det något och det är fan inte kul. Jaja, tiden får avgöra. September kommer varje år
