Först och främst vill jag passa på att tacka Smokey för den lysande beskrivning av svårmodet som ligger som ett våtomslag över indalen och dess närområde.
Vem har inte hört farbröderna på Domustrappan prata om att det var bättre för? Och i vissa fall så var det säkert det.
Dom "farligaste" gubbarna som man skulle passa sig för när man gick igenom Vivsta var Läppa & Grunka. Men facit i hand 30 år senare visar det sig att dom var rena frikyrkopastorerna i en direkt jämförelse med 2000-talets "farliga gubbar" så där var det verkligen bättre förr.
På "min" tid hade morsan råd att vara hemma med oss ungar som bodde på Mellangatan och dess närhet, ja, jag är uppväxt 100 m från den berömda Domustrappan. Så även där var det bättre förr då ungarna inte kom hem efter skolan men en nyckel runt halsen.
Om jag nu i nostalgins svallvågor inte minns fel så för att få reda på matchresultatet löpande då T.ex. Timrå hade Modo hemma så fick man ringa in till Sundsvalls Tidning och lyssna på en telefonsvarare där någon framsynt reporter hade varit så pass snäll att han hade talat in periodresultaten. I bland så hann dom väl inte prata in slutresultatet och då fick man personlig service. Ok, det var ju inte direkt online via nätet men det var personlig service och det smäller ju som bekant ganska högt. Alltså det var lite bättre förr.
I min ungdom så var det till uteslutande "äkta" Timråspelare som spelade i Timrå IK. Bröderna Petterson där den ena brodern bodde i granntrappen. Lennart Svedberg från Sörberge, Bulla, Tåget osv. Om det var bättre förr i denna fråga har jag lite svårare att bestämma. Men visst var det kul att spelarna hade Timrå IK som moderklubb?
11/5 1928 bildas Wifstavarvs IK av några boxningsintresserade grabbar. Ungefär samtidigt bestämde ett annat gäng i Vivsta sig för att börja spela fotboll. De sökte inträde i WIK vilket beviljades. Klubben hade vid årets slut 64 medlemmar. Som alla känner till så 1966 tar föreningen namnet Timrå IK och klubbmärket består av två stycken tallar. Tallarna har sitt ursprung i områdets rika bestånd av skog. Titta bara på Kommunvapnet som består av två stycken tallar. Efter att ha haft Tallarna som klubbmärke under trettio års tid så beslutar klubben i ett i mitt tycke panikartat beslut om att det gamla märket inte är fint nog och att det skall Amerikaniseras för det har ju Malmö & Frölunda och dom andra coola föreningarna gjort. Och vad händer? Jo en ful djävla örn börjar att pryda bröstet på spelarna i Timrå IK. I detta fallet var det bättre för.
När det under sjuttiotalet var dags för match så gjorde spelarna entré i full belysning till publikens stora glädje och entusiasm. På den tiden var det matchen som var höjdpunkten och inte allt krimskrams runt om. Efter att ha sett spelarna komma in på isen genom ett örn- huvud under 2 säsonger = 50 ggr så tycker i alla fall jag att den eventuella förväntningen på matchen inte längre stegras av örnentréer. Om man skall göra effektfulla entréer så MÅSTE man förnya sig och tänka i helt andra banor. Inte titta på vad andra gör och sedan härma. Bättre förr? Remi tycker jag om man lyckas att förnya sig. Förra årets eldslukare var ett steg i rätt riktning. Vid ett tillfälle under slutspelet så strejkade en mikrofon under nationalsången och den fantastiska klacken tog över. Rysningar på armarna bara jag tänker på det.
Slutsats: Det var i vissa fall bättre förr. Men på det stora hela är det väldigt bra nu förtiden också. Fin Arena, Slutspel & det verkar även som om man till slut har hittat ”hem” i klubbdirektörsfrågan.
Det som var bättre för var alltså Klubbmärket & fokuseringen på spelet ishockey.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Först och främst vill jag passa på att tacka Smokey för den lysande beskrivning av svårmodet som ligger som ett våtomslag över indalen och dess närområde.
Vem har inte hört farbröderna på Domustrappan prata om
att det var bättre för? Och i vissa fall så var det säkert det.
Dom "farligaste" gubbarna som man skulle passa sig för när
man gick igenom Vivsta var Läppa & Grunka. Men facit i hand
30 år senare visar det sig att dom var rena frikyrkopastorerna
i en direkt jämförelse med 2000-talets "farliga gubbar" så där
var det verkligen bättre förr.
På "min" tid hade morsan råd att vara hemma med oss ungar som
bodde på Mellangatan och dess närhet, ja, jag är uppväxt 100 m
från den berömda Domustrappan. Så även där var det bättre förr
då ungarna inte kom hem efter skolan men en nyckel runt halsen.
Om jag nu i nostalgins svallvågor inte minns fel så för att få reda
på matchresultatet löpande då T.ex. Timrå hade Modo hemma så fick man ringa in till Sundsvalls Tidning och lyssna på en telefonsvarare där någon framsynt reporter hade varit så pass snäll att han hade talat in periodresultaten. I bland så hann dom väl inte prata in slutresultatet och då fick man personlig service. Ok, det var ju inte direkt online via nätet men det var personlig service och det smäller ju som bekant ganska högt. Alltså det var lite bättre förr.
I min ungdom så var det till uteslutande "äkta" Timråspelare som
spelade i Timrå IK. Bröderna Petterson där den ena brodern bodde
i granntrappen. Lennart Svedberg från Sörberge, Bulla, Tåget osv.
Om det var bättre förr i denna fråga har jag lite svårare att
bestämma. Men visst var det kul att spelarna hade Timrå IK som
moderklubb?
11/5 1928 bildas Wifstavarvs IK av några boxningsintresserade grabbar.
Ungefär samtidigt bestämde ett annat gäng i Vivsta sig för att
börja spela fotboll. De sökte inträde i WIK vilket beviljades.
Klubben hade vid årets slut 64 medlemmar. Som alla känner till så
1966 tar föreningen namnet Timrå IK och klubbmärket består av två stycken tallar. Tallarna har sitt ursprung i områdets rika bestånd av skog. Titta bara på Kommunvapnet som består av två stycken tallar.
Efter att ha haft Tallarna som klubbmärke under trettio års tid så
beslutar klubben i ett i mitt tycke panikartat beslut om att det
gamla märket inte är fint nog och att det skall Amerikaniseras för
det har ju Malmö & Frölunda och dom andra coola föreningarna gjort. Och vad händer? Jo en ful djävla örn börjar att pryda bröstet på spelarna i Timrå IK. I detta fallet var det bättre för.
När det under sjuttiotalet var dags för match så gjorde spelarna entré i full belysning till publikens stora glädje och entusiasm. På den tiden var det matchen som var höjdpunkten och inte allt krimskrams runt om. Efter att ha sett spelarna komma in på isen genom ett örn- huvud under 2 säsonger = 50 ggr så tycker i alla fall jag att den eventuella förväntningen på matchen inte längre stegras av örnentréer.
Om man skall göra effektfulla entréer så MÅSTE man förnya sig och tänka i helt andra banor. Inte titta på vad andra gör och sedan härma.
Bättre förr? Remi tycker jag om man lyckas att förnya sig. Förra årets eldslukare var ett steg i rätt riktning. Vid ett tillfälle under slutspelet så strejkade en mikrofon under nationalsången och den fantastiska klacken tog över. Rysningar på armarna bara jag tänker på det.
Slutsats:
Det var i vissa fall bättre förr. Men på det stora hela är det väldigt bra nu förtiden också. Fin Arena, Slutspel & det verkar även som om man till slut har hittat ”hem” i klubbdirektörsfrågan.
Det som var bättre för var alltså Klubbmärket & fokuseringen på spelet ishockey.