The great one: Är väl några saker man kommer ihåg lite extra den här kvällen:
Det på den tiden magnifika publiktrycket och trängseln på ståplats. Detaljerna i matchen är många. Bland mycket annat måste nämnas Markus Mathiassons målgest vid det förlösande 1-0 målet som trots stor Timrådominans satt ganska långt inne. Redan där kändes det som att "vi hade det". Den smått "evige" speakern Hasse Nordins episka gapskrik vid slutsignal: "ELITSERIEN.. ELITSERIEN!!
Rip Kirby: Stod på ståplats och i lyckoruset kysste jag en kompis (Nutte) mitt på mun, lär aldrig hända igen.... Extra lycka var att jag åkte på alla hemmamatcher under 80 och 90 talet (bodde i Hudik) och verkligen fick lida under 18 långa år
Rip Kirby: Själv satt jag vid mitt skrivbord i min studentlägenhet i Gävle, pluggandes till en tenta samtidigt som jag hade radiosporten igång. Blev inte mycket pluggande... Och när det var klart minns jag att en och annan tår kom.
Rip Kirby: Coolt att hela laget åkte ur och firade målen. Det ser man aldrig nu för tiden.
Precis det tar jag också med mig mest från den kvällen. Mathiassons målgest och Hasses episka avslutning som sammanfattade på ett alldeles utomordentligt sätt hur alla kände där och då.
Kaos. Glädje. Eufori. Tomhet. Allt på en och samma gång.
Det är inte längesedan det bombades i detta forum om att vi i Timrå aldrig lyckades plocka talanger från HA eller i övriga hockeysverige. men nu när vi väl gör det så är det också mycket orostecken. :) vilket jag köper.
Det på den tiden magnifika publiktrycket och trängseln på ståplats. Detaljerna i matchen är många. Bland mycket annat måste nämnas Markus Mathiassons målgest vid det förlösande 1-0 målet som trots stor Timrådominans satt ganska långt inne. Redan där kändes det som att "vi hade det". Den smått "evige" speakern Hasse Nordins episka gapskrik vid slutsignal: "ELITSERIEN.. ELITSERIEN!!