Idrottspsykologer finns det en uppsjö av. K.Enhager, Åke Fjällström i Östersund, B.Molander, Leif Strand, Johan Plate, W. Railo. P Hassmen etc. Flow i idrottens värld.. Tomas Wassberg sa en gång "Smärtgränsen?- Den struntar jag i"!. Han är inte psykolog, han har rätt inställning bara. Åhlund fyller en viktig plats i truppen nu och hans civilkurage på isen blir mycket viktigt. Tror det är viktig med ledarfigurer som kan komma på något nytt, som inte ser begränsningarna utan möjligheterna. Janne Boklöw kom på V-stilen i backhoppning, Zäta kom på zätafinten.
Tankar, känslor, psykisk uppladdad energi är tre grundstommar förutom fysik och spelsinne som är avgörande för hur idrottsmän lyckas. Om två likvärdiga lag möts och de har liknande fysik, spelsinne, taktik så kommer det lag med mest självförtroende att vinna. Litet självförtroende skapar det flera vittnat om, nämligen spelare som står stilla, som endast åker på små ytor och gör grundläggande misstag. Inte vågar hålla i pucken. Speeden och det frejdiga spelet uteblir. Förlåtande ord som "det är slarvigt men mänskligt att fela" finns knappt i elitsammanhang. Pressen blir stor. Mentala gurus är viktiga oavsett om de konsulteras en dag för truppen, står i båset, finns i klacken, finns på isen. Man måste kunna frikoppla sig och kunna vara i situationerna för att klara ut dem, frigöra kraft till gemensamt jävlaranamma, älska tävlingsmomentet och ha kul.
Jag saknar Dj Hemps nego inlägg från i fjol, med dem försvann en del kraft i gästboken, katalysatorn slutade fungera, systemet överhettas och hudlöshet tar vid. Man kan alltid trösta sig med humor i negotips som "det kan alltid bli sämre", "det är ingen ide att ge upp senare när man kan göra det nu". Distans är en underskattad dygd.
När det gäller tallar och örnar så är min åsikt ganska klar. Främst vad gäller klubbmärket, symbolen. Hur tröjan ser ut är också viktigt men det är en annan sak. Se på boken Timrå- en klassiker, där är märket som jag vill se det.
· 
Tror det är viktig med ledarfigurer som kan komma på något nytt, som inte ser begränsningarna utan möjligheterna. Janne Boklöw kom på V-stilen i backhoppning, Zäta kom på zätafinten.
Tankar, känslor, psykisk uppladdad energi är tre grundstommar förutom fysik och spelsinne som är avgörande för hur idrottsmän lyckas.
Om två likvärdiga lag möts och de har liknande fysik, spelsinne, taktik så kommer det lag med mest självförtroende att vinna.
Litet självförtroende skapar det flera vittnat om, nämligen spelare som står stilla, som endast åker på små ytor och gör grundläggande misstag. Inte vågar hålla i pucken. Speeden och det frejdiga spelet uteblir.
Förlåtande ord som "det är slarvigt men mänskligt att fela" finns knappt i elitsammanhang. Pressen blir stor.
Mentala gurus är viktiga oavsett om de konsulteras en dag för truppen, står i båset, finns i klacken, finns på isen. Man måste kunna frikoppla sig och kunna vara i situationerna för att klara ut dem, frigöra kraft till gemensamt jävlaranamma, älska tävlingsmomentet och ha kul.
Jag saknar Dj Hemps nego inlägg från i fjol, med dem försvann en del kraft i gästboken, katalysatorn slutade fungera, systemet överhettas och hudlöshet tar vid. Man kan alltid trösta sig med humor i negotips som "det kan alltid bli sämre", "det är ingen ide att ge upp senare när man kan göra det nu". Distans är en underskattad dygd.
När det gäller tallar och örnar så är min åsikt ganska klar. Främst vad gäller klubbmärket, symbolen. Hur tröjan ser ut är också viktigt men det är en annan sak. Se på boken Timrå- en klassiker, där är märket som jag vill se det.