Det vore fel att neka till att det är kris i Timrå. Det är många som har konstruktiva förslag och kan föra vettiga resonemang även i dessa dystra tider. Men nu kan jag inte låta bli att störa mig på hockeysnacksattityden hos vissa skribenter. Det verkar vara ett stort behov att lätta på övertrycksventilen genom att förgifta gästboken med infantilt gnäll och patetiskt hat. Hur kan vissa orka skriva 10-15 inlägg på raken efter en förlust, särskilt om man inte ens sett matchen utan hört på radion eller liknande? Gå och sparka hunden eller slå er fru istället. (Eller föresten, skriv i hockeysnack om det är alternativet.)
Det är helt uppenbart att grundträningen och rutinen fattas många supportrar. Dels är det taskiga försäsongspass där man gick in i seriespelet med allt för höga förväntingar. Därmed svårt att hantera förluster eftersom man inte tränat på det spelsystemet.
Ett annat problem är att Timrå inte varit stryklag sedan 1986 då TIK kom sist i allsvenskan (efter Tunadal). Det är femton år sedan. Visst, S/T blev näst sist i allsvenskan ett år men det var följden av fyra oväntade förluster. Timrå har mer än ofta gjort sina anhängare besvikna sedan 1975. Men ofta har det varit enstaka plattmatcher som fällt avgörandena. Play off i Nyköping? Förlust hemma mot Sollefteå? Någon som minns? Tja, merparten av er var knappast med och huttrade i ladan mot Husum men ni kanske kommer ihåg att ni satt hemma och var glad när ni kunde läsa i tidningen om en seger borta mot Boden? Eller alla år då norrettan var så erbarmerlig dålig att Timrå gick till play off bara för att slås ut i första omgången av lag som Väsby och Vita Hästen.
Men jättelånga förluststreaks? Det var det femton år sedan. Dålig rutin.
Inse den mentala begränsningen och hantera den. Dra ur modemjacket. Bit ihop och bete er som män era gnällspikar. Visa att ni är sprungna ur magra tallmoar och hade två mils snöpulsning med björnen i hälarna till folkskolan i Laggarberg. Hantera motgånen utan att bajsa på mitt Timrå i mitt Hockeysnack. Det är rätt patetiskt att läsa. Försök att lida i tysthet eller ransonera er till ett inlägg om dagen.
Jag lider något så jävulskt av Christer Jonassons röst när det blivit 5-0. Men frågan är om det inte är en större plåga att behöva ta del av vissa medsupporters sätt att hantera situationen.
Det är helt uppenbart att grundträningen och rutinen fattas många supportrar. Dels är det taskiga försäsongspass där man gick in i seriespelet med allt för höga förväntingar. Därmed svårt att hantera förluster eftersom man inte tränat på det spelsystemet.
Ett annat problem är att Timrå inte varit stryklag sedan 1986 då TIK kom sist i allsvenskan (efter Tunadal). Det är femton år sedan. Visst, S/T blev näst sist i allsvenskan ett år men det var följden av fyra oväntade förluster. Timrå har mer än ofta gjort sina anhängare besvikna sedan 1975. Men ofta har det varit enstaka plattmatcher som fällt avgörandena. Play off i Nyköping? Förlust hemma mot Sollefteå? Någon som minns? Tja, merparten av er var knappast med och huttrade i ladan mot Husum men ni kanske kommer ihåg att ni satt hemma och var glad när ni kunde läsa i tidningen om en seger borta mot Boden? Eller alla år då norrettan var så erbarmerlig dålig att Timrå gick till play off bara för att slås ut i första omgången av lag som Väsby och Vita Hästen.
Men jättelånga förluststreaks? Det var det femton år sedan. Dålig rutin.
Inse den mentala begränsningen och hantera den. Dra ur modemjacket. Bit ihop och bete er som män era gnällspikar. Visa att ni är sprungna ur magra tallmoar och hade två mils snöpulsning med björnen i hälarna till folkskolan i Laggarberg. Hantera motgånen utan att bajsa på mitt Timrå i mitt Hockeysnack. Det är rätt patetiskt att läsa. Försök att lida i tysthet eller ransonera er till ett inlägg om dagen.
Jag lider något så jävulskt av Christer Jonassons röst när det blivit 5-0. Men frågan är om det inte är en större plåga att behöva ta del av vissa medsupporters sätt att hantera situationen.
Jag är väldigt glad åt att Timrå IK finns.