Fick bli storbildsteve på lokala sportbaren i stället.
Sladdade högröd in på sportbaren två minuter före nedsläpp. Givetvis för kvällen iklädd min knallröda BIG RED MACHINE-T-shirt. Blev något förvånad när jag flämtande pustade ut framför bardisken...
Första intrycket var som att inträda i Ytterhogdals ödekyrkas sakrala ödekapell...
Där satt en trött leksandssupporter i ett hörn och läste Aftonbladets rosa sportblad, en amerikan försökte beställa en "garlichamburger" av en förvirrad servitris plus en trevlig typ som sken upp när han såg min TIK-tröja. Det var allt i människoväg sportbaren kunde uppvisa för kvällen. (jorå, lexingar har ett värde dom åckså;-)
Inte en Brynäsare så lång ögat kunde skåda. Betänk att denna sportbar är belägen bara ca 18 mil från Gavlerinken... Jag såg det som ett tecken.
Den glade främlingen visade sig vara från Njurunda.
Han var på jobb i Bergslagen och hade blivit överlycklig när han såg i lokaltidningen att sportbaren skulle visa Brynäs-Timrå denna afton.
Främlingen som suttit och tutat tyska Alt-Beer en bra stund berättade att han blivit helt överraskad när han klivit in i sportbaren och först av allt skådad en Timrå IK matchtröja på väggen...
Enligt honom så kunde man räkna med TIK-seger bara därför... Klart oväntat, enligt honom.
Matchen drog i gång och det var en märklig historia... Ett segt Timrå som riktigt aldrig kom loss i varken skriskoåkning eller annat. Men humöret var på topp. Pilsnerna flödade. Leksingen tittade bara upp ur sitt sportblad när det plingade till för resultatservice. När Leksand petade in någon reducering så grymtade han till. För att direkt återvända till sin sportblaska. Amerikanen petade förstrött i sin "Garlic burger". Till synes helt ointresserad av Svensk ishockey. Han tittade bara upp när vi vrålande for i luften när Timrå gjorde mål.
När Brynäs slog in 2-2 så dunkade vi nävarna i bordet. Oroligt började vi se oss omkring efter Brynäsare som skulle våga sig fram ur de mörka hörnen eller från Bergslagens ödsliga gator... Men ingen dök upp. Den här kvällen fanns det fler supporterhalsdukar från Malta än från Brynästrakter på denna lokala sportbar...
Lycka är att vinna även när man gör en skitmatch. Det kan bara stora lag.
Det var med ett stort leende på läpparna man vinglade hemmåt efter matchen...
Så hade man helt oväntat lärt känna en ny TIK-are, fått en härlig seger, smuttat på några goda pilsner, hört TIK-klacken skandera: "Det finns bara en klack i hallen!"
Saknade bara att få plåga någon Brynäsjävel. Men denna kväll så höll dom sig långt borta från allt vad TIK:are heter;-) I alla fall här i mörkaste Bergslagen. Misstänker att dom kännde på sig hur det skulle sluta redan från början...
The great one: RV har alltid varit ett löst sammansatt kompisgäng som haft ett gemensamt intresse för läktarkultur. Det finns ingen ingångsrit eller medlemskap, RV existerar bara på läktaren - därav en läktargrupp.
· 
Fick bli storbildsteve på lokala sportbaren i stället.
Sladdade högröd in på sportbaren två minuter före nedsläpp. Givetvis för kvällen iklädd min knallröda BIG RED MACHINE-T-shirt.
Blev något förvånad när jag flämtande pustade ut framför bardisken...
Första intrycket var som att inträda i Ytterhogdals ödekyrkas sakrala ödekapell...
Där satt en trött leksandssupporter i ett hörn och läste Aftonbladets rosa sportblad, en amerikan försökte beställa en "garlichamburger" av en förvirrad servitris plus en trevlig typ som sken upp när han såg min TIK-tröja. Det var allt i människoväg sportbaren kunde uppvisa för kvällen. (jorå, lexingar har ett värde dom åckså;-)
Inte en Brynäsare så lång ögat kunde skåda. Betänk att denna sportbar är belägen bara ca 18 mil från Gavlerinken... Jag såg det som ett tecken.
Den glade främlingen visade sig vara från Njurunda.
Han var på jobb i Bergslagen och hade blivit överlycklig när han såg i lokaltidningen att sportbaren skulle visa Brynäs-Timrå denna afton.
Främlingen som suttit och tutat tyska Alt-Beer en bra stund berättade att han blivit helt överraskad när han klivit in i sportbaren och först av allt skådad en Timrå IK matchtröja på väggen...
Enligt honom så kunde man räkna med TIK-seger bara därför... Klart oväntat, enligt honom.
Matchen drog i gång och det var en märklig historia... Ett segt Timrå som riktigt aldrig kom loss i varken skriskoåkning eller annat. Men humöret var på topp. Pilsnerna flödade. Leksingen tittade bara upp ur sitt sportblad när det plingade till för resultatservice. När Leksand petade in någon reducering så grymtade han till. För att direkt återvända till sin sportblaska. Amerikanen petade förstrött i sin "Garlic burger". Till synes helt ointresserad av Svensk ishockey. Han tittade bara upp när vi vrålande for i luften när Timrå gjorde mål.
När Brynäs slog in 2-2 så dunkade vi nävarna i bordet. Oroligt började vi se oss omkring efter Brynäsare som skulle våga sig fram ur de mörka hörnen eller från Bergslagens ödsliga gator... Men ingen dök upp. Den här kvällen fanns det fler supporterhalsdukar från Malta än från Brynästrakter på denna lokala sportbar...
Lycka är att vinna även när man gör en skitmatch. Det kan bara stora lag.
Det var med ett stort leende på läpparna man vinglade hemmåt efter matchen...
Så hade man helt oväntat lärt känna en ny TIK-are, fått en härlig seger, smuttat på några goda pilsner, hört TIK-klacken skandera: "Det finns bara en klack i hallen!"
Saknade bara att få plåga någon Brynäsjävel. Men denna kväll så höll dom sig långt borta från allt vad TIK:are heter;-) I alla fall här i mörkaste Bergslagen. Misstänker att dom kännde på sig hur det skulle sluta redan från början...
Brynässpöket är utdrivet.