Frasse: Jag måste dock säga att jag beundrar supportrar som orkar stå och skrika om kärleken till sitt lag och klappa händerna i takt med skriken. Jag har så svårt att se hur en spelare ( tror att de har viss kompetens) inte vet innerst inne hur besvikna vi trots allt är, men som blir glad och känner en liten strimma ljus när de känner hur kraftfullt det är att älska Timrå. Hur stort det är för oss, hur mkt vi älskar. Kan inte bli bättre om spelarna känner att vi gett upp. Det är inte lätt det här i hur man ska agera. Men jag tror inte på ngt kollektivt sätt att visa att man tycker att laget spelar helt jävla värdelöst. En anrik klubb är vad vi är med en stor kulturell grund. Vad vi inte får glömma är att vi har mkt små medel att jobba med.
En anrik klubb är vad vi är med en stor kulturell grund. Vad vi inte får glömma är att vi har mkt små medel att jobba med.
ÄLSKA TIMRÅ!!! Alltid alltid alltid!