El Maco: Eftersom Du bor en bit från händelsernas centrum och söker efter svar känner jag mig skyldig att besvara dig:
Jag, med flera, ansåg att Supporterklubbens (vidare kallat SK) reseprogram stannat av lite och att allt färre ville resa med av olika anledningar på Timrås matcher. Vi var från början ett gäng som mest ville möjliggöra en resa för fler än en enda person, i glada vänners lag där vi samlade personer, som av någon outgrundlig anledning inte ville/vill ansluta sig till SK.
Vår idé var inte att konkurrera med SK utan att vara ett komplement. Otydligheten från vår sida och Supporterklubbens nuvarande styrelses sätt att bemöta detta gjorde det onödigt för oss att driva saken vidare, vilket så här i efterhand får ses som positivt. Jag ser med fördel i backspegeln och konstaterar att SK gjorde ett förbannat bra jobb, och att Reseklubben var ”lite” bidragande till att SK tog på sig glasögonen och gasade.
Mitt snedsteg (att med osanning svärta ner SK) i ett brev är beklagligt. Jag skäms fortfarande. Det har säkert vållat en del bekymmer för både SK och Reseklubben, samtidigt som det varit lite av tändvätska för SK?! Jag har aldrig skådat detta liv och denna rörelse i SK. En viss betydelse har Reseklubben haft – trots allt. Vem minns inte avspärrningen i Leksand? Supportrar som höll på samma lag fick inte sammanblandas (när jag ville få kontakt med Smokey fick jag inte kliva in på SKs territorium p.g.a. risken för att det skulle uppstå bråk) för att någon i hockeyligan (rätta mig om jag har fel) bestämt det. Paragrafryttare har jag aldrig gillat.
Vad gäller den första resan för Reseklubben, till Leksand, så sponsrades den mycket riktigt av en utflyttad Timråbo, med lite hjärta för Mora IK. Däremot är det helt felaktigt att överhuvudtaget påstå att resan betalades av något företag. Egna surt förvärvade pengar möjliggjorde denna resa.
Dr.Krykov: Hoppas på Bofors. Det vore lite rock n roll om de gick upp. För att få slipanissarna som bossar över SHL att svettas lite. Som drömmer om gullegrisen DIF.
· 
Jag, med flera, ansåg att Supporterklubbens (vidare kallat SK) reseprogram stannat av lite och att allt färre ville resa med av olika anledningar på Timrås matcher. Vi var från början ett gäng som mest ville möjliggöra en resa för fler än en enda person, i glada vänners lag där vi samlade personer, som av någon outgrundlig anledning inte ville/vill ansluta sig till SK.
Vår idé var inte att konkurrera med SK utan att vara ett komplement. Otydligheten från vår sida och Supporterklubbens nuvarande styrelses sätt att bemöta detta gjorde det onödigt för oss att driva saken vidare, vilket så här i efterhand får ses som positivt. Jag ser med fördel i backspegeln och konstaterar att SK gjorde ett förbannat bra jobb, och att Reseklubben var ”lite” bidragande till att SK tog på sig glasögonen och gasade.
Mitt snedsteg (att med osanning svärta ner SK) i ett brev är beklagligt. Jag skäms fortfarande. Det har säkert vållat en del bekymmer för både SK och Reseklubben, samtidigt som det varit lite av tändvätska för SK?! Jag har aldrig skådat detta liv och denna rörelse i SK. En viss betydelse har Reseklubben haft – trots allt.
Vem minns inte avspärrningen i Leksand? Supportrar som höll på samma lag fick inte sammanblandas (när jag ville få kontakt med Smokey fick jag inte kliva in på SKs territorium p.g.a. risken för att det skulle uppstå bråk) för att någon i hockeyligan (rätta mig om jag har fel) bestämt det. Paragrafryttare har jag aldrig gillat.
Vad gäller den första resan för Reseklubben, till Leksand, så sponsrades den mycket riktigt av en utflyttad Timråbo, med lite hjärta för Mora IK. Däremot är det helt felaktigt att överhuvudtaget påstå att resan betalades av något företag. Egna surt förvärvade pengar möjliggjorde denna resa.
Så advokater och revisorer, be calm...