Jojo, så kan det gå. Premiärvinstraden är bruten, och att döma av det man såg på hockeykväll/hörde på radio var förlusten allt annat än hedersam. 5-0 är liksom inget man snackar bort. 5-0 är en fingervisning om att befinner sig på någon helt annan plats än där man bör vara, dvs inne i matchen.
Efter den minst sagt skrala försäsongen var en sådan här premiär knappast det avstamp man ville ha. Hur kommer spelarna tackla detta? Var det ett olycksfall i arbetet, frukten av en håglös inställning, ett kvitto på något som felar i lagbygget?
Den förstnämnda förklaringen är så klart den önskvärda. Och kanske den som ligger närmast till hands, inte minst för att det känns lite överarbetat att skrika kvalserie! kvalserie! efter en spelad omgång. Förhoppningsvis är spelarna, as we speak, utom sig av skam och raseri och räknar minuter och sekunder innan de får explodera mot Brynäs. Klang och jubel, och säsongen fortsätter i ett enda stort rus av klapp-klapp och förbrödring.
Är alternativet att det var inställningen som felade - vilket Kenta var inne på, är det både alarmerande och förståeligt. Alarmerande därför att man givetvis bör vara på tå och tänd som satan i en elitseriepremiär. Hockey-lunks-koma kan möjligen, högst tveksamt, tillåtas förekomma en gång i typ omgång 23. Men i en premiär? Never.
Å andra sidan: Timrå har de senaste två säsongerna slitit som djur. Match efter match, prio ett: svettas mer än din motståndare. Poängen tas med lungorna utanför kroppen. Kan du stå upp efter 60 minuter? Trist, då bidde det ingen poäng. Klart som fan att det kan fresta på. Klart som fan att man i svaga stunder kan förledas av Bekvämlighetens Orm, 'Kom igen...vi har tagit oss till semi två år i rad, det vore väl håen om vi inte kunde vinna genom att spela som normalt folk.' Förståeligt som sagt. Men, tyvärr: den vägen är icke för Timråiter att beträda. Ut och slit, du arvtagare till brukets söner...och fräls oss i ditt anletes svett.
Det tredje alternativet, det felande lagbygget, känns tveksamt. Det ska rimligtvis inte ens vara teoretiskt möjligt att plocka ihop dessa spelare och få dom att agera Sundsvall. Möjligen, möjligen om man heter Hardy, men Kenta? Fan trot.
Nåväl, torsdagen närmar sig obönhörligt. Frågetecken kommer rimligtvis rätas ut, men i vilken riktning? Pest eller kolera? Den som lever får se.
· 
Efter den minst sagt skrala försäsongen var en sådan här premiär knappast det avstamp man ville ha. Hur kommer spelarna tackla detta? Var det ett olycksfall i arbetet, frukten av en håglös inställning, ett kvitto på något som felar i lagbygget?
Den förstnämnda förklaringen är så klart den önskvärda. Och kanske den som ligger närmast till hands, inte minst för att det känns lite överarbetat att skrika kvalserie! kvalserie! efter en spelad omgång.
Förhoppningsvis är spelarna, as we speak, utom sig av skam och raseri och räknar minuter och sekunder innan de får explodera mot Brynäs. Klang och jubel, och säsongen fortsätter i ett enda stort rus av klapp-klapp och förbrödring.
Är alternativet att det var inställningen som felade - vilket Kenta var inne på, är det både alarmerande och förståeligt. Alarmerande därför att man givetvis bör vara på tå och tänd som satan i en elitseriepremiär. Hockey-lunks-koma kan möjligen, högst tveksamt, tillåtas förekomma en gång i typ omgång 23. Men i en premiär? Never.
Å andra sidan: Timrå har de senaste två säsongerna slitit som djur. Match efter match, prio ett: svettas mer än din motståndare. Poängen tas med lungorna utanför kroppen. Kan du stå upp efter 60 minuter? Trist, då bidde det ingen poäng.
Klart som fan att det kan fresta på. Klart som fan att man i svaga stunder kan förledas av Bekvämlighetens Orm, 'Kom igen...vi har tagit oss till semi två år i rad, det vore väl håen om vi inte kunde vinna genom att spela som normalt folk.'
Förståeligt som sagt. Men, tyvärr: den vägen är icke för Timråiter att beträda. Ut och slit, du arvtagare till brukets söner...och fräls oss i ditt anletes svett.
Det tredje alternativet, det felande lagbygget, känns tveksamt. Det ska rimligtvis inte ens vara teoretiskt möjligt att plocka ihop dessa spelare och få dom att agera Sundsvall. Möjligen, möjligen om man heter Hardy, men Kenta? Fan trot.
Nåväl, torsdagen närmar sig obönhörligt. Frågetecken kommer rimligtvis rätas ut, men i vilken riktning? Pest eller kolera? Den som lever får se.