Står på iskanten, Stirrande ner i tekningscirkeln Den avgrund Som växer sig Djupare och djupare Blir vidare och vidare Når till sist kanten Och slukar mig, trots allt. Jag som inte förmådde mig att hoppa ner i vaken När jag hade chansen Men den reste sig upp, Likt ett gigantisk hål. För att i alla lägen dra mig ner i djupet, mörkret, kvalserien Allt är skrivet i svartvitt
Åh, så underbart det är med landslagsuppehåll. Att vakna upp utan att ha somnat besviken, att inte gå runt på dagarna utan behov att förbereda sig för att inte brusa upp under kvällen.
Aldrig har ett landslagsuppehåll kommit så lägligt för mig.
Står på iskanten,
Stirrande ner i tekningscirkeln
Den avgrund
Som växer sig
Djupare och djupare
Blir vidare och vidare
Når till sist kanten
Och slukar mig, trots allt.
Jag som inte förmådde mig
att hoppa ner i vaken
När jag hade chansen
Men den reste sig upp,
Likt ett gigantisk hål.
För att i alla lägen
dra mig ner i djupet,
mörkret, kvalserien
Allt är skrivet i svartvitt