Att bjuda till för sponsorer tillhör numera vardagen för alla svenska elitföreningar och det har jag personligen ganska lätt att stå ut med. Vad däremot syftet med cheerleaders är står höljt i dimma. Jag förmodar att det är av samma skäl som vi döper om våra klubbar till engelska begrepp som "Red Eagles" och annat, samt skaffar klubblogos som möjligtvis hetsar upp barnen på dagis. Detta är enligt min mening exempel på den naiva troskyldighet som vi kopierar vårt "faderland" i väst. Vi lider svårt av ett USA-komplex som får Göteborgarnas Stockholms-dito att framstå som futtigt. Det ska vara fart och fest och kul och alla skall vara glada och lyckliga och Gud förbjude att det blir tyst i hallen. I grunden har vi ärvt amerikanarnas rädsla för "obehaglig tystnad" och att eventuell ångest, irritation och spontana utrop skall dränkas av glada cheerleaders, bastung rockmusik, eller överentusiastisk speaker.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Vad däremot syftet med cheerleaders är står höljt i dimma. Jag förmodar att det är av samma skäl som vi döper om våra klubbar till engelska begrepp som "Red Eagles" och annat, samt skaffar klubblogos som möjligtvis hetsar upp barnen på dagis.
Detta är enligt min mening exempel på den naiva troskyldighet som vi kopierar vårt "faderland" i väst. Vi lider svårt av ett USA-komplex som får Göteborgarnas Stockholms-dito att framstå som futtigt.
Det ska vara fart och fest och kul och alla skall vara glada och lyckliga och Gud förbjude att det blir tyst i hallen. I grunden har vi ärvt amerikanarnas rädsla för "obehaglig tystnad" och att eventuell ångest, irritation och spontana utrop skall dränkas av glada cheerleaders, bastung rockmusik, eller överentusiastisk speaker.