Smokey: Fan vilken sjuk dröm jag hade nu alltså när jag låg och sov på soffan.
Djurgården hade typ haft match uppe i Sydkraft Arena men valt att stanna kvar och köra ett extra träningspass dagen efter och bo kvar på hotell. Jag hade på nåt vis lyckats nästla mig in i Djurgårdens omklädningsrum och satt och kallpratade med Jimmie Ölvestad och Micke Johansson.
Plötsligt kläckte jag en idé. - "Hörru Jimmie kan inte få låna ett par av dina rör och glida runt lite ute på isen och känna hur det känns". Var många år sedan jag snörade på mig rillorna och jag är så djävulskt sugen på att känna efter om jag har något att tillföra supporterlaget i matchen mot kattkräken i mellandagarna. - Jovisst det skall väl gå bra".
- "Men ta det jävligt lugnt, sådana här dyra skridskor tvivlar jag att du åkt på förut?"
8-9.000kr får du lätt plöja för rören på matknaden. Okej sa jag och sken upp som en sol.
Amen va fan är det för jävla kärring vi släpat med oss ut på isen, dundrade Wikegård.
Det här är inte allmänhetens åkning, det är en stängd träning.
Jamen jag fick ju lov av Ölvestad och Johansson?
Allting ska gå igenom mig, fräser Wikegård ilsket. Men okej då bara du håller dig på din kant och inte ligger mitt i vägen för då åker du av direkt!
Skitnervös så stegade jag ut på den regummerade mattan och gick med bestämda steg mot isen.
Ett skär, två skär och så dråsade jag med en smäll i isen varpå jag möts av ett garv.
I det läget är Wikegård att plocka av mig, Men Johansson och Ölvestad hejdar honom. Låt grabben lira. Han har ju för fan inte stått på ett par rör sedan mellanstadiet. Var inte så kinkig.
Och efter några volter, vurpor, ömmande bak, blåmärken, utslagna tänder och andra diverse skavanker började skridskoåkningen sätta sig.
Jag började kunna åka fort fram, fort bakåt, höger, vänster och göra toksnygga stoppsladdar så snön yrde.
Wow, det må jag säga var raskt marscherat, applåderade Wikegård.
Efteråt fick jag värma mig med en kopp kaffe i omklädningsrummet och surra lite after ice.
Ölvestad kliver fram en spritpenna och signerar plösen på grillorna. Ta dem här chefen och förvalta dem väl, får jag dem här grillorna?
Japp. Jag skaffar ett par nya. Egentligen får vi inte ge bort, men jag cashar ett par nya ur egen ficka.
Hoppas du snurrar friskt nurå i Sundsvalls zon. Du får ju skicka mejl sedan eller ringa mig på nallen och rapportera händelseutvecklingen!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Djurgården hade typ haft match uppe i Sydkraft Arena men valt att stanna kvar och köra ett extra träningspass dagen efter och bo kvar på hotell. Jag hade på nåt vis lyckats nästla mig in i Djurgårdens omklädningsrum och satt och kallpratade med Jimmie Ölvestad och Micke Johansson.
Plötsligt kläckte jag en idé. - "Hörru Jimmie kan inte få låna ett par av dina rör och glida runt lite ute på isen och känna hur det känns". Var många år sedan jag snörade på mig rillorna och jag är så djävulskt sugen på att känna efter om jag har något att tillföra supporterlaget i matchen mot kattkräken i mellandagarna. - Jovisst det skall väl gå bra".
- "Men ta det jävligt lugnt, sådana här dyra skridskor tvivlar jag att du åkt på förut?"
8-9.000kr får du lätt plöja för rören på matknaden. Okej sa jag och sken upp som en sol.
Amen va fan är det för jävla kärring vi släpat med oss ut på isen, dundrade Wikegård.
Det här är inte allmänhetens åkning, det är en stängd träning.
Jamen jag fick ju lov av Ölvestad och Johansson?
Allting ska gå igenom mig, fräser Wikegård ilsket. Men okej då bara du håller dig på din kant och inte ligger mitt i vägen för då åker du av direkt!
Skitnervös så stegade jag ut på den regummerade mattan och gick med bestämda steg mot isen.
Ett skär, två skär och så dråsade jag med en smäll i isen varpå jag möts av ett garv.
I det läget är Wikegård att plocka av mig, Men Johansson och Ölvestad hejdar honom. Låt grabben lira. Han har ju för fan inte stått på ett par rör sedan mellanstadiet. Var inte så kinkig.
Och efter några volter, vurpor, ömmande bak, blåmärken, utslagna tänder och andra diverse skavanker började skridskoåkningen sätta sig.
Jag började kunna åka fort fram, fort bakåt, höger, vänster och göra toksnygga stoppsladdar så snön yrde.
Wow, det må jag säga var raskt marscherat, applåderade Wikegård.
Efteråt fick jag värma mig med en kopp kaffe i omklädningsrummet och surra lite after ice.
Ölvestad kliver fram en spritpenna och signerar plösen på grillorna. Ta dem här chefen och förvalta dem väl, får jag dem här grillorna?
Japp. Jag skaffar ett par nya. Egentligen får vi inte ge bort, men jag cashar ett par nya ur egen ficka.
Hoppas du snurrar friskt nurå i Sundsvalls zon. Du får ju skicka mejl sedan eller ringa mig på nallen och rapportera händelseutvecklingen!
Så vill ni se en stjärna, se på mig... ;)
ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)