Kronblom: Gert Fylking i all ära. Men inget går upp emot Bosse Fenomenahl. Även om han gjorde ett misslyckat gästspel och come back ifjol så är han för evigt en HJÄLTE och inskriven i historieböckerna.
Men det brukar ju vara så med det riktigt STORA artisterna. De har sin glansperiod där de slår ut precis allting och knockar sin publik. Sedan tystnar det helt plötsligt och så kommer de tillbaka med några halvtaskiga covers och slarvigt ihopslängda texter med banala refränger i tron att det skall slå och hårdlanserar sina skivsläpp och så slutar det bara i moll.
Det är alltid svårt att överträffa sig själv och försöka göra en sagolik prestation.
Men det brukar ju vara så med det riktigt STORA artisterna. De har sin glansperiod där de slår ut precis allting och knockar sin publik. Sedan tystnar det helt plötsligt och så kommer de tillbaka med några halvtaskiga covers och slarvigt ihopslängda texter med banala refränger i tron att det skall slå och hårdlanserar sina skivsläpp och så slutar det bara i moll.
Det är alltid svårt att överträffa sig själv och försöka göra en sagolik prestation.