Brynasare: Så du jämför alltså Timrå med Rögle, som inte varit i elitserien på 10 (!) år? Och i nästa mening heter det att Timrå är ett "gammalt klassiskt norrlands lag"? Nu får du nog bestämma dig.. Mina åsikter om LHC´s (o)värde sett till hockeyhistorien, dom behåller jag för mig själv ett tag till.
Du har helt rätt i att det som nu hände under -50-, -60-, och -70-talen, då Brynäs som exempel, till en början inte ens var bäst i Gävle, inte säger så mycket om hur bra respektive klubb är idag. Men då missar du också en stor del av vad som gör de olika klubbarna (som fortfarande är kvar) till vad dom är idag. Hade det inte varit för att hockeyn här blev stark i takt med W/Ö´s/Timrå´s framgångar, då hade inte heller de övriga klubbarna i närområdena känt sig manade att kanske ta upp kampen och bredda kvaliten. Det är tack var den tradition som skapades där under en lång följd av år som hockeyn fick ordentligt fotfäste och som aldrig, trots att Timrå senare var borta 19 år från Elitserien, tycktes vilja försvinna. Det var också den kraften som tog oss tillbaka!
Nej, Timrå är inte alls nåt givet elitlag, det är undertecknad mycket väl medveten om. Speciellt som det ser ut den här säsongen då skillnaden mellan att gå till slutspel eller att måsta kvala nog kommer att bero på vilka spelare man lyckas knyta till sig i sista sekunden, ungefär. Små marginaler, lugnt sagt, se bara på HV 71. Dock har man arbetat målmedvetet i ungefär 10 år, sedan man återtog namnet Timrå IK, i första hand mot ES, sedan har Kent Norberg & co lagt ned ett alldeles förträffligt bra jobb med att göra TIK till ett stabilt elitserielag, med SM-slutspel som extra krydda.
Men detta är på intet sätt nåt att ta för givet, inte alls. Har man upplevt motsatsen - det totala mörker som infann sig då klubben kämpade för att ens överleva för en sisådär 20 år sen, ja, då är det lätt att inte bli för kaxig och för krävande i det här läget, utan istället känna en ödmjukhet och en beundran inför vad hårt arbete faktiskt kan betala sig bra.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Mina åsikter om LHC´s (o)värde sett till hockeyhistorien, dom behåller jag för mig själv ett tag till.
Du har helt rätt i att det som nu hände under -50-, -60-, och -70-talen, då Brynäs som exempel, till en början inte ens var bäst i Gävle, inte säger så mycket om hur bra respektive klubb är idag. Men då missar du också en stor del av vad som gör de olika klubbarna (som fortfarande är kvar) till vad dom är idag. Hade det inte varit för att hockeyn här blev stark i takt med W/Ö´s/Timrå´s framgångar, då hade inte heller de övriga klubbarna i närområdena känt sig manade att kanske ta upp kampen och bredda kvaliten. Det är tack var den tradition som skapades där under en lång följd av år som hockeyn fick ordentligt fotfäste och som aldrig, trots att Timrå senare var borta 19 år från Elitserien, tycktes vilja försvinna. Det var också den kraften som tog oss tillbaka!
Nej, Timrå är inte alls nåt givet elitlag, det är undertecknad mycket väl medveten om. Speciellt som det ser ut den här säsongen då skillnaden mellan att gå till slutspel eller att måsta kvala nog kommer att bero på vilka spelare man lyckas knyta till sig i sista sekunden, ungefär. Små marginaler, lugnt sagt, se bara på HV 71.
Dock har man arbetat målmedvetet i ungefär 10 år, sedan man återtog namnet Timrå IK, i första hand mot ES, sedan har Kent Norberg & co lagt ned ett alldeles förträffligt bra jobb med att göra TIK till ett stabilt elitserielag, med SM-slutspel som extra krydda.
Men detta är på intet sätt nåt att ta för givet, inte alls. Har man upplevt motsatsen - det totala mörker som infann sig då klubben kämpade för att ens överleva för en sisådär 20 år sen, ja, då är det lätt att inte bli för kaxig och för krävande i det här läget, utan istället känna en ödmjukhet och en beundran inför vad hårt arbete faktiskt kan betala sig bra.