250kg kärlek: Uppförde sig Papa Maco? Senast jag var i dalarna med honom (Leksand förra vintern) så höll han på att hamna i slagsmål.
Hehehe, helt absurd händelse som jag nog återgav i HS när det begav sig. Timrå kvitterade i slutet av matchen och familjen Maco står långt upp längst bak i klacken. Mitt hoppande upp och ner och allmänna vrålande om att där-satt-den-fy-fan-va-skönt-nu-tar-vi-de-jävlarna retade tyvärr en sjuttonårig snorunge från dalarna som stod bakom mig som började knuffas och skulle försöka brottas eller nåt. Jag är ju bara en snäll krambjörn som aldrig skulle göra en ynklig liten blåvit valp illa. Trots det så är jag 1,93 lång och bänkpressar mer än de flesta grabbar i tvåan på gymnasiet (Willy tog säkert mer redan då). Jag var väl i alla fall 60 % större än den lille bråkstaken. Av den anledningen blev masens pappa lite nervös för att grabben startat något som han inte skulle kunna klara av så pappan börjar dra i mig från ett annat håll. Då börjar min pappa att dra i den andra pappan för att jag ska få vara i fred. Det slutade lyckligt och alla blev vänner. Min pappa är starkast i alla fall! Och bäst!
Junior låtsades för övrigt som att han inte kände oss. Det är familjeband det. Så har han bott på Brynäsgatan ett tag också... Inga principer alls.
Knylan - jag ska tillägga att jag var härligt casual den matchen om jag inte minns alldeles fel.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· · 
screenshot20241122-061117.png
Hehehe, helt absurd händelse som jag nog återgav i HS när det begav sig. Timrå kvitterade i slutet av matchen och familjen Maco står långt upp längst bak i klacken. Mitt hoppande upp och ner och allmänna vrålande om att där-satt-den-fy-fan-va-skönt-nu-tar-vi-de-jävlarna retade tyvärr en sjuttonårig snorunge från dalarna som stod bakom mig som började knuffas och skulle försöka brottas eller nåt. Jag är ju bara en snäll krambjörn som aldrig skulle göra en ynklig liten blåvit valp illa. Trots det så är jag 1,93 lång och bänkpressar mer än de flesta grabbar i tvåan på gymnasiet (Willy tog säkert mer redan då). Jag var väl i alla fall 60 % större än den lille bråkstaken. Av den anledningen blev masens pappa lite nervös för att grabben startat något som han inte skulle kunna klara av så pappan börjar dra i mig från ett annat håll. Då börjar min pappa att dra i den andra pappan för att jag ska få vara i fred. Det slutade lyckligt och alla blev vänner. Min pappa är starkast i alla fall! Och bäst!
Junior låtsades för övrigt som att han inte kände oss. Det är familjeband det. Så har han bott på Brynäsgatan ett tag också... Inga principer alls.
Knylan - jag ska tillägga att jag var härligt casual den matchen om jag inte minns alldeles fel.