Lumber Jack: Visst har Timrå behövt ta in många spelare utifrån, det stämmer. Detta beror nog mycket på att när man gick upp i ES som ett nytt lag hade man knappast råd att chansa så mycket med att låta egna talanger blomma ut. Ja, det förstår nog var och en att en etablering av laget när man är nykomling måste få företräde för det mesta vad som gäller t.ex talangutveckling och andra "experiment". Henrik Zetterberg var ett undantag under säsongen 2000/01 som åsidosätter den regeln. Han var färdig elitspelare redan under den andra (eg. femte) säsongen i ES.
Dock har Timrå, kanske lite till skillnad mot andra lag, inte värvat helt färdiga elitseriespelare, utan istället jobbat metodiskt med att släppa fram unga och relativt oprövade spelare. Exempel Niklas Nordgren, Pär Styf och Johan Svedberg. Att man gett dessa spelare en chans att växa under ett ökat ansvar, har också resulterat i att dom växt in på ett mycket bra sätt i elitseriekostymen, och blivit viktiga kuggar i lagbygget Timrå IK.
Sedan gäller det ju att få chansen tillsammans med rätt spelare, och där har Timrå nog lyckats bättre än MoDo i det exempel jag ger. I Niklas Nordgrens fall kom han fram i MoDo vid fel tidpunkt, kan man nog säga. Hur lätt var det att komma fram som junior och försöka slå sig in i ett MoDo som vann ES överlägset (1998/99), och som då hade spelare som t.ex Per Svartvadet, Samuel Påhlsson och Sedinbröderna? Efter en god läroperiod med Sundsvall där självförtroendet fick sig en skjuts i rätt riktning, och ett kliv åt rätt håll, över kommungränsen i norr, har utvecklingskurvan fortsatt att peka rakt upp för Gunno, med vissa tyngre perioder. Men på den punkten är han alls inget unikum.
Som utvecklingskurvan sett ut för Niklas har han de facto klivit förbi Per Svartvadet, som passande exempel, främst vad gäller förmågan att göra poäng.
Så att Timrå kanske värvat mer spelare än andra stämmer nog, som sagt. Men det man istället levt högt på som klubb är sin förmåga att ta hand om, fostra och utveckla ickefärdiga talanger. Talanger som kanske stått och stampat och inte riktigt hittat rätt, förrän Timrå IK lotsat dom på rätt väg i karriären.
Sedan får man ju beundra MoDo för det dom lyckats med, inget snack om saken. Att man under en lång period av år har lyckats med en bred talangutveckling, är mycket imponerande. Det är väl bara Frölunda som lyckats snäppet bättre där på senare år med sina juniorer.
Pre-2000, mellan 1993-1999 var dock MoDo i viss särklass på den fronten. Det är ju därför man idag kan visa upp en trupp i ES där merparten av A-truppen är egna produkter, eller iaf spelare från närområdet.
Timrå har en bit kvar dithän, men Eric Moe, back, född -87, är en riktigt stor talang i vardande. A-laget nästa säsong, kanske..? Andra talanger, men inte fullt på samma nivå, Christopher Erixon och Oskar Johansson, också födda -87.
· 
