Jag gick på hockey när största delen av den s.k. Läktargruppen låg i blöjor. Då stod jag i klacken. Jag har varit med på x antal supporterresor och egenarrangerade bortaresor innan ni började i skolan. Jag har alltid prioriterat hockey i allmänhet och Timrå i synnerhet.
Nu har jag ett jobb, en familj och ett hus som kräver viss uppmärksamhet. Det är svårt att stå i klacken varje hemmamatch.
Jag avundas er möjligheten att leva för hockeyn. Tyvärr så är detta tidens gång. De som var kungar i ”klacken” i början på nittiotalet står knappast där idag och hänger (med vissa undantag).
Rent generellt så blir jag less på den här typen av interna käbbel som inte leder ngnstans. Jag är djupt imponerad av Läktargruppens arbete med TiFo. Ofta tycker jag att ni också lyckas få till det med kluriga ramsor. Det är också bra att ramsorna numera anpassas till matchens utveckling.
Det som behövs är det som alltid har behövts - samling. Om man skulle kunna skapa en tydligare klack så skulle trycket öka. Diskutera med Timrå IK om möjligheten att spärra av en del av läktaren. Arrangera större klackträffar där man kan smida lite ramsor och spåna idéer i övrigt. Jag tror att en del känner sig lite utestängda när ni inom Läktargruppen manifesterar er gemenskap så tydligt. Med klackmöten kan man lösa upp eventuella schatteringar. Det är ju bara löjligt att stå och skaka på huvet tillsammans när ngn längre upp i klacken vill köra en ramsa som ni tycker är helt fel.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Jag gick på hockey när största delen av den s.k. Läktargruppen låg i blöjor. Då stod jag i klacken. Jag har varit med på x antal supporterresor och egenarrangerade bortaresor innan ni började i skolan. Jag har alltid prioriterat hockey i allmänhet och Timrå i synnerhet.
Nu har jag ett jobb, en familj och ett hus som kräver viss uppmärksamhet. Det är svårt att stå i klacken varje hemmamatch.
Jag avundas er möjligheten att leva för hockeyn. Tyvärr så är detta tidens gång. De som var kungar i ”klacken” i början på nittiotalet står knappast där idag och hänger (med vissa undantag).
Rent generellt så blir jag less på den här typen av interna käbbel som inte leder ngnstans. Jag är djupt imponerad av Läktargruppens arbete med TiFo. Ofta tycker jag att ni också lyckas få till det med kluriga ramsor. Det är också bra att ramsorna numera anpassas till matchens utveckling.
Det som behövs är det som alltid har behövts - samling. Om man skulle kunna skapa en tydligare klack så skulle trycket öka. Diskutera med Timrå IK om möjligheten att spärra av en del av läktaren. Arrangera större klackträffar där man kan smida lite ramsor och spåna idéer i övrigt. Jag tror att en del känner sig lite utestängda när ni inom Läktargruppen manifesterar er gemenskap så tydligt. Med klackmöten kan man lösa upp eventuella schatteringar. Det är ju bara löjligt att stå och skaka på huvet tillsammans när ngn längre upp i klacken vill köra en ramsa som ni tycker är helt fel.