Papa Maco: Jo, visst kan vi sopa EVENTUELL problematik under mattan. Snacka Timrås tekningar tills vi blir rosenröda om kinderna. Tre Kronors uppträdande är ju flera mil från Timrå. (Även om vi har några hockeygossar i och på väg in i det laget nära på hela tiden)
Om man orkar ha någon sensmoral och överhuvudtaget bryr sig så kan man väl i alla fall lära sig några hockeyrelaterade saker om den PÅSTÅDDA skandalen:
Är man känd eller mycket känd ishockeyspelare och tar del i media om påstådda gruppvåldtäkter som gått snett ur allmänhetens rättspatos, då undviker man att hamna i sådana lägen där man måste medge märkliga sexuella umgängesformer under nära på lika märkliga landslagsuppladdningar.
Är man så känd att man dessutom kan betraktas som någon form av förebild, då bör man därtill kanske tänka ett varv till...
Betänk följande scenario:
En full ung manlig hockeysupporter i matchtröjereplika får följa med sina hockeyhjältar upp på hotellrummet. Där dricker man sprit och snackar historiska dragningar långt in på natten. När natten går över till tidig morgon så är de berömda hockeyspelarna sugna på att utforska sin sexualitet. Den nu mycket berusade supportern är dimmig och fattar inte riktigt vad som händer...
Han vaknar senare upp med mycket obehagliga och difusa minnesbilder. Han har värk i många besynnerliga kroppsdelar. Han mår mycket dåligt... Vad har hans hockeyhjältar hållit på med? Han vet. Men förnekar samtidigt. Någon dag efter går han mycket sårad och förudmjukad till polisen och anmäler sina idoler för våldtäkt.
Bomben briserar.
Hockeyspelarna kontaktar blixtsnabbt en stjärnadvokat. Spelarna erkänner att haft vissa sexuella aktiviteter med den skakade unge mannen. Men att han varit med på det. Polisen frågar om han frivilligt följt med till rummet? Jo. Hade han till och med en tröja med en av sexdeltagarnas namn på ryggen? Jo. Brukar han stå och skrika "Vi älskar XXXXXX"? Jo, det har nog hänt... Efter något dygn så finns inga spår av EVENTUELL våldtäkt kvar. Ord står mot ord och polisutredningen läggs givetvis ner.
Denna fiktiva historia behöver inte ha en enda referens till EVENTUELLT verkliga händelser. Men jag tycker att den kan funka som en moralväckarklocka till dagens idrottsrörelse att på allvar jobba med den macokultur som frodas. Visst kan vi titta bort och snacka TIK-tekningar, glömma hockeyledare som spöar upp sina fruar osv. Själv tycker jag det är åt helvete. Jag ser ett större framtida problem. Låt denna händelse, vad som än hänt, bli ett startskott för en annan värdegrund bland oss gossar. Ett nej är alltid ett nej och det är ett helvete att slå eller nerverdera en tjej eller fru. Våga säga nej och respektera ett nej.
Mycket moral blev det. Kanske åthelvete för lite timråanknytning? Jag tycker man kan skämta om det mesta. Ironi behöver inte vara något påhopp. Det är väl upp till betraktaren att ställa ett EVENTUELLT ironiskt tifo till sitt eget samvete...
· 
Om man orkar ha någon sensmoral och överhuvudtaget bryr sig så kan man väl i alla fall lära sig några hockeyrelaterade saker om den PÅSTÅDDA skandalen:
Är man känd eller mycket känd ishockeyspelare och tar del i media om påstådda gruppvåldtäkter som gått snett ur allmänhetens rättspatos, då undviker man att hamna i sådana lägen där man måste medge märkliga sexuella umgängesformer under nära på lika märkliga landslagsuppladdningar.
Är man så känd att man dessutom kan betraktas som någon form av förebild, då bör man därtill kanske tänka ett varv till...
Betänk följande scenario:
En full ung manlig hockeysupporter i matchtröjereplika får följa med sina hockeyhjältar upp på hotellrummet. Där dricker man sprit och snackar historiska dragningar långt in på natten. När natten går över till tidig morgon så är de berömda hockeyspelarna sugna på att utforska sin sexualitet. Den nu mycket berusade supportern är dimmig och fattar inte riktigt vad som händer...
Han vaknar senare upp med mycket obehagliga och difusa minnesbilder. Han har värk i många besynnerliga kroppsdelar. Han mår mycket dåligt... Vad har hans hockeyhjältar hållit på med? Han vet. Men förnekar samtidigt. Någon dag efter går han mycket sårad och förudmjukad till polisen och anmäler sina idoler för våldtäkt.
Bomben briserar.
Hockeyspelarna kontaktar blixtsnabbt en stjärnadvokat. Spelarna erkänner att haft vissa sexuella aktiviteter med den skakade unge mannen. Men att han varit med på det. Polisen frågar om han frivilligt följt med till rummet? Jo.
Hade han till och med en tröja med en av sexdeltagarnas namn på ryggen? Jo. Brukar han stå och skrika "Vi älskar XXXXXX"? Jo, det har nog hänt...
Efter något dygn så finns inga spår av EVENTUELL våldtäkt kvar. Ord står mot ord och polisutredningen läggs givetvis ner.
Denna fiktiva historia behöver inte ha en enda referens till EVENTUELLT verkliga händelser. Men jag tycker att den kan funka som en moralväckarklocka till dagens idrottsrörelse att på allvar jobba med den macokultur som frodas. Visst kan vi titta bort och snacka TIK-tekningar, glömma hockeyledare som spöar upp sina fruar osv. Själv tycker jag det är åt helvete. Jag ser ett större framtida problem. Låt denna händelse, vad som än hänt, bli ett startskott för en annan värdegrund bland oss gossar. Ett nej är alltid ett nej och det är ett helvete att slå eller nerverdera en tjej eller fru. Våga säga nej och respektera ett nej.
Mycket moral blev det. Kanske åthelvete för lite timråanknytning? Jag tycker man kan skämta om det mesta. Ironi behöver inte vara något påhopp. Det är väl upp till betraktaren att ställa ett EVENTUELLT ironiskt tifo till sitt eget samvete...