Det där är fullkomligt skitsnack från folk som inte vill tro på att man kan vara så bra han var. Ge mig en enda bra anledning till varför en motståndare i NHL inte skulle vilja ha stoppa honom?
Det gjorde ju såklart allt som gick för att få stopp på honom. Men han var helt enkelt för bra. Att han några år i NHL haft nästan dubbelt så högt poängsnitt som Huselius haft denna säsong i ES säger rätt mycket. Även om det såklart var en annan hockey på den tiden så hade han garanterat varit bäst idag också men rekordsiffrorna hade varit lägre.
Emma no 15: Ja du skrev ju nu att Zäta är bättre än Foppa denna säsongen. Så långt vågar jag inte riktigt ta det, för Foppa är fantastiskt bra. Det är han oftare än 2-4% av matcherna också.
Sedan är det alltid svårt att bedömma helheten vilken spelare som är bäst av de två. De är ganska lika i sin spelstil, Zäta är dock mer defensiv än dagens Foppa. Men för övrigt så ansågs Peter vara en av NHLs bästa defensiva forwards för en 6-7 år sedan. Men de senare åren har han lagt mer energi framåt.
Det funkar ju nämligen så i nordamerika, att vill du bli riktigt stor och få de stora utmärkelserna så måste du helst vinna poängligan.
Att slita hårt defensivt tog för mycket kraft för Peter för att kunna klara att vinna en poängliga så han blev allt oftare placerad som ytterforward och slutade mer eller mindre att spela boxplay och då vann han också poängligan den säsong han nästintill fick vara skadefri, 2002-03. Fick ju även en MVP-trofé på köpet.
När Henrik Zetterberg lägger av så vet vi inte vilket fack han hamnar av legender. Kanske blir han mest "bara" Timrålegend jag kan berätta för mina barnbarn, eller kanske kan han bli en stor legend i hela Sverige eller så kanske han rent blir en hockeylegend känd över hela världen.
Han är hur som helst otroligt smart och jobbar hårt för att ständigt bli bättre. Foppa hade de lite enklare under sina första år genom att hela tiden hamna i rätt lag. Zäta har iaf lyckats med bedriften att alltid vara en av de få som fått beröm trots att han varit med i en del praktfiaskon. Tänker på JVM 00, OS 02, Stanley Cup 03 och World Cup 04.
· 
Det där är fullkomligt skitsnack från folk som inte vill tro på att man kan vara så bra han var. Ge mig en enda bra anledning till varför en motståndare i NHL inte skulle vilja ha stoppa honom?
Det gjorde ju såklart allt som gick för att få stopp på honom. Men han var helt enkelt för bra. Att han några år i NHL haft nästan dubbelt så högt poängsnitt som Huselius haft denna säsong i ES säger rätt mycket. Även om det såklart var en annan hockey på den tiden så hade han garanterat varit bäst idag också men rekordsiffrorna hade varit lägre.
Emma no 15: Ja du skrev ju nu att Zäta är bättre än Foppa denna säsongen. Så långt vågar jag inte riktigt ta det, för Foppa är fantastiskt bra. Det är han oftare än 2-4% av matcherna också.
Sedan är det alltid svårt att bedömma helheten vilken spelare som är bäst av de två. De är ganska lika i sin spelstil, Zäta är dock mer defensiv än dagens Foppa. Men för övrigt så ansågs Peter vara en av NHLs bästa defensiva forwards för en 6-7 år sedan. Men de senare åren har han lagt mer energi framåt.
Det funkar ju nämligen så i nordamerika, att vill du bli riktigt stor och få de stora utmärkelserna så måste du helst vinna poängligan.
Att slita hårt defensivt tog för mycket kraft för Peter för att kunna klara att vinna en poängliga så han blev allt oftare placerad som ytterforward och slutade mer eller mindre att spela boxplay och då vann han också poängligan den säsong han nästintill fick vara skadefri, 2002-03. Fick ju även en MVP-trofé på köpet.
När Henrik Zetterberg lägger av så vet vi inte vilket fack han hamnar av legender. Kanske blir han mest "bara" Timrålegend jag kan berätta för mina barnbarn, eller kanske kan han bli en stor legend i hela Sverige eller så kanske han rent blir en hockeylegend känd över hela världen.
Han är hur som helst otroligt smart och jobbar hårt för att ständigt bli bättre. Foppa hade de lite enklare under sina första år genom att hela tiden hamna i rätt lag. Zäta har iaf lyckats med bedriften att alltid vara en av de få som fått beröm trots att han varit med i en del praktfiaskon. Tänker på JVM 00, OS 02, Stanley Cup 03 och World Cup 04.