Jorå, nog blir det sju matcher alltid som i värsta Bergman-regi...
TIK:aren: Vem är du?
DIF:aren: Jag är Döden.
TIK:aren: Kommer du för att hämta mig?
DIF:aren: Jag har redan länge gått vid din sida.
TIK:aren: Det vet jag.
DIF:aren: Är du beredd?
TIK:aren: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DIF:aren: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
TIK:aren har rest sig upp, han fryser. DIF:aren: öppnar sin kappa för att lägga den kring TIK:arens axlar.
TIK:aren: Vänta ett ögonblick.
DIF:aren: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
TIK:aren: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i DIF:arens ögon.
DIF:aren: Hur vet du det?
TIK:aren: Åh, jag har ju läst det i Aftonbladet och hört det i supportervisorna.
DIF:aren: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
TIK:aren: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DIF:aren: Varför vill du spela schack med mig?
TIK:aren: Det är min sak.
DIF:aren: Det har du rätt i.
TIK:aren: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
TIK:aren räcker fram sina båda händer mot DIF:aren:, som ser på honom med ett plötsligt leende. DIF:aren pekar. TIK:aren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
· 
TIK:aren: Vem är du?
DIF:aren: Jag är Döden.
TIK:aren: Kommer du för att hämta mig?
DIF:aren: Jag har redan länge gått vid din sida.
TIK:aren: Det vet jag.
DIF:aren: Är du beredd?
TIK:aren: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DIF:aren: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
TIK:aren har rest sig upp, han fryser. DIF:aren: öppnar sin kappa för att lägga den kring TIK:arens axlar.
TIK:aren: Vänta ett ögonblick.
DIF:aren: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
TIK:aren: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i DIF:arens ögon.
DIF:aren: Hur vet du det?
TIK:aren: Åh, jag har ju läst det i Aftonbladet och hört det i supportervisorna.
DIF:aren: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
TIK:aren: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DIF:aren: Varför vill du spela schack med mig?
TIK:aren: Det är min sak.
DIF:aren: Det har du rätt i.
TIK:aren: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
TIK:aren räcker fram sina båda händer mot DIF:aren:, som ser på honom med ett plötsligt leende. DIF:aren pekar. TIK:aren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
TIK:aren: Du fick svart!
DIF:aren: Det passar ju bäst så. Inte sant...?