Skulle någon kunna sprätta upp ordet "ödmjukhet" och förklara vad som egentligen menas. Eller tycker ni bara att ordet i sig är fint?
Ska vi bara stå där och mala på med "Så kom igen" när laget leder med 7-1 över Djurgården och det är 45 sekunder kvar av matchen? Man börjar ju fundera.
Hela grejen med klackar har liksom gått framåt de senaste 50 åren. Det står inte längre en småfet pojke med en strut av papp och skriker "Heja Sverige friskt humör" och folk står och viftar med hatten. Värderingarna har liksom förflyttats åt något annat håll sedan dess.
JonteD: Dahlén är i min mening den största hos oss och vi ska vara evigt tacksamma för de han gjort för Timrå. Vi skulle inte vara där vi är utan han. Däremot måste man sakligt kunna ifrågasätta prestationen och inställning hos spelare. Även Dahlén.
Ska vi bara stå där och mala på med "Så kom igen" när laget leder med 7-1 över Djurgården och det är 45 sekunder kvar av matchen? Man börjar ju fundera.
Hela grejen med klackar har liksom gått framåt de senaste 50 åren. Det står inte längre en småfet pojke med en strut av papp och skriker "Heja Sverige friskt humör" och folk står och viftar med hatten. Värderingarna har liksom förflyttats åt något annat håll sedan dess.
Detta är ju löjligt.