Har aldrig fattat den där fetischen för motståndarsupporters. Folk som jublar när jag själv mår som sämst är inte mina vänner. Men för vissa verkar synen av en motståndarreplica utgöra en närmast magnetisk dragningskraft. Det tassas, cirklas, och innan pausen är slut har det både gruppkramats och tagits byta-kläder-bilder. Nästan lite kinky.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
Men för vissa verkar synen av en motståndarreplica utgöra en närmast magnetisk dragningskraft. Det tassas, cirklas, och innan pausen är slut har det både gruppkramats och tagits byta-kläder-bilder.
Nästan lite kinky.