Har aldrig fattat den där fetischen för motståndarsupporters. Folk som jublar när jag själv mår som sämst är inte mina vänner. Men för vissa verkar synen av en motståndarreplica utgöra en närmast magnetisk dragningskraft. Det tassas, cirklas, och innan pausen är slut har det både gruppkramats och tagits byta-kläder-bilder. Nästan lite kinky.
Men för vissa verkar synen av en motståndarreplica utgöra en närmast magnetisk dragningskraft. Det tassas, cirklas, och innan pausen är slut har det både gruppkramats och tagits byta-kläder-bilder.
Nästan lite kinky.