Det har väl egentligen ingenting med själva klacken att göra, det som jag nu tänkte ta upp.
Men det har definitivt med Supporterklubben att göra och "generationsväxlingar".
Det jag syftar på är Supporterklubbens egna organ - Fanzinet Magazine 62!
Intresset verkar minst sagt svalt från medlemmarnas håll att komma med förslag eller på eget bevåg sända in material till tidningen.
Jag klandrar er inte. Men visst fasen hade det vart önskvärt ibland att få lite uppslag när idétorkan är som allra värst.
Nu får jag oftast tillsammans med Jimmy Hamrin gnugga geniknölarna för att finna läsvärda och intressanta saker att berätta om.
Jag har tidigare efterlyst skribenter till tidningen. Men jag har inte hört ett pip.
Nåog måste det väl finnas nån som vill skriva om Timrå IK, hjältarna, matcherna, ödena, kamperna och kika närmare på killarna bakom visiren och ställa dem mot väggen och ta pulsen?
Det är ett fantastiskt privilegium som jag haft och fortfarande har. Men precis som jag tidigare skrivit i min krönika "Festen är slut" funderar jag allvarligt på att trappa ner mitt engagemang inom SK.
Men jag kan inte bara kasta in handduken och lämna in och se tidningen gå i graven. Det vore ovärdigt och förjävligt.
Till det har jag ett alldeles för stort hjärta. Så nu hoppas jag verkligen att någon läser dessa rader, känner sig manade och hör av sig till mig.
Tänkte lära upp er i skrivandets ädla konst och låta er få följa med upp på något eller några reportage i framtiden så ni får inblick i hur artiklarna skapas och lär er grunderna.
Jag vill kliva med flaggan i topp och inte fanan i röven. Jag vill se att tidningen finns kvar även i framtiden utan min medverkan.
Tänk vad skönt det skulle vara. Att bara dra ur proppen, luta sig tillbaks förnöjsamt och se att ens livsverk lever kvar i modern tappning. Kunna ägna sig åt annat men ändå på håll följa Timrås framfart och förehavanden och kunna bli en sittplatsdjävul i slips och kavaj.
Pynta in lite slantar då och då och vara en stolt Timråsupporter i förskingringen som talar varmt om platsen i mitt hjärta trots att jag kanske befinner mig långt långt härifrån.
Inte behöva skämmas för mina rötter och mitt ursprung. Bara le lite sådär förnöjsamt för mej själv och viska mig fram i livet "Timrå IK är dom bästa heja heja heja Timrå"...
Isbjörnen2: Måste ta Erixon i försvar nu känner jag. Han spelade halva säsongen ifjol med ett ben brutet i foten som mörkades. Han tvingades att spela ändå då vi inte hade några andra backar att tillgå eftersom skadesituationen var ren ... | #Läs mer ·
· 
Men det har definitivt med Supporterklubben att göra och "generationsväxlingar".
Det jag syftar på är Supporterklubbens egna organ - Fanzinet Magazine 62!
Intresset verkar minst sagt svalt från medlemmarnas håll att komma med förslag eller på eget bevåg sända in material till tidningen.
Jag klandrar er inte. Men visst fasen hade det vart önskvärt ibland att få lite uppslag när idétorkan är som allra värst.
Nu får jag oftast tillsammans med Jimmy Hamrin gnugga geniknölarna för att finna läsvärda och intressanta saker att berätta om.
Jag har tidigare efterlyst skribenter till tidningen. Men jag har inte hört ett pip.
Nåog måste det väl finnas nån som vill skriva om Timrå IK, hjältarna, matcherna, ödena, kamperna och kika närmare på killarna bakom visiren och ställa dem mot väggen och ta pulsen?
Det är ett fantastiskt privilegium som jag haft och fortfarande har. Men precis som jag tidigare skrivit i min krönika "Festen är slut" funderar jag allvarligt på att trappa ner mitt engagemang inom SK.
Men jag kan inte bara kasta in handduken och lämna in och se tidningen gå i graven. Det vore ovärdigt och förjävligt.
Till det har jag ett alldeles för stort hjärta. Så nu hoppas jag verkligen att någon läser dessa rader, känner sig manade och hör av sig till mig.
Tänkte lära upp er i skrivandets ädla konst och låta er få följa med upp på något eller några reportage i framtiden så ni får inblick i hur artiklarna skapas och lär er grunderna.
Jag vill kliva med flaggan i topp och inte fanan i röven. Jag vill se att tidningen finns kvar även i framtiden utan min medverkan.
Tänk vad skönt det skulle vara. Att bara dra ur proppen, luta sig tillbaks förnöjsamt och se att ens livsverk lever kvar i modern tappning. Kunna ägna sig åt annat men ändå på håll följa Timrås framfart och förehavanden och kunna bli en sittplatsdjävul i slips och kavaj.
Pynta in lite slantar då och då och vara en stolt Timråsupporter i förskingringen som talar varmt om platsen i mitt hjärta trots att jag kanske befinner mig långt långt härifrån.
Inte behöva skämmas för mina rötter och mitt ursprung. Bara le lite sådär förnöjsamt för mej själv och viska mig fram i livet "Timrå IK är dom bästa heja heja heja Timrå"...
Sjung och var glad!
ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)