Timrå IK

Jag följde matchen via text-tv. Har inte sett några matchbilder och vill inte heller se några. En förlust i andra omgången av 50(!) känns inte så mycket att hetsa upp sig över, särskilt som den kom mot en av seriens absoluta favoriter på bortaplan. Mitt Timrå IK-hjärta är intakt, men jag är oerhört skeptisk till sporten ishockey och dess upplägg. En serie med hela 50(!) omgångar och ändå gäller det inte så mycket förrän i slutändan. Inga lag åker ur direkt och man har ingen större nytta av att vinna serien, förutom då förmånen av en hemmamatch mer i slutspelsomgångarna. Att elitserien är stängd är egentligen helt jävla obegripligt för mig. Har insett att det är helt meningslöst och att en total saknad av spänning råder under den s k serielunken, för det handlar som vi alla vet bara om att mjölka publiken på så mycket pengar som möjligt. 50(!) grundserieomgångar trots att det endast är tolv lag i serien, bäst av sju(!) matcher i varje slutspelsomgång etc... Ni ser ju själva! Upplägget kring sporten ishockey är ett skämt, det vet vi alla. Timrå IK är MITT lag 365 dagar om året, men det går fan inte att engagera alltför starkt sig i en sport med ett skämtupplägg längre...

Fotboll är rock´n´roll. 26 omgångar i allsvenskan. Två lag åker ur DIREKT, ett har möjligheten att kvala sig ur serien. Grymt som satan, men sådan är också verkligheten för det mesta. Ishockeyn förstod också detta en gång i tiden, men det är ca 30 år sedan. Införandet av elitserien med påföljandet av allt överjävligare serieformer har förstört meningen med sporten ganska rejält om ni frågar mig...

Okej. Vi skiljer på sakerna. ÄLSKA TIMRÅ IK! Tycka mindre om spektaklet kring sporten ishockey...