Sitter och leker med tanken på en bonnlantlig och helskön hockeyångestserie. Säkert erinrar ni er min gamla populära långkörare "ÅNGESTFYLLDA KOMMENTARER", som ju gått i femtioelva avsnitt genom åren här på HS. Men finns det någon HS-författare ute i Svea Rikes avlånga land som kan axla min fallna mantel och spinna vidare på ångesttemat? Helst en som dessutom kan skruva upp håkkyångesttempot några snäpp för att inte tråka ut 2000-talets fartblinda HS-författare...
Jodå, hockeyångeståterväxten i Timrås gästbok är säkrad - "trust me" som en viss signatur skulle ha uttryckt saken. Det finns fortfarande folk och fä som kan skriva om hockeyångestlivet ute på bonnvischan - hurra hurra hurra hurra. Berättelser där lukten av dynga och gödsel (och stundom andra mer exotiska dofter) ligger tät över gästbokssidorna – nämner dock inga namn…
”Åhh du ljuva hockeyångest” skulle ju kunna utspelas till största delen i lantliga avkrokar nånstans i obygden där det finns två sorters hokkybönder: såna som avbildas i tidningen "Lands" allmänbilaga tillsammans med sina fina skinande, kromade jordbruksmaskiner och välvårdade djurs-tallar där det vore garanterat örnfritt. Sedan de andra. De som skiter i det mesta utom just håkkyn och lever ett allmänt hockeyångestaktigt liv och tycker att allt är piss och koskit. Gissa vilken typ vi ska välja att skildra i hokkyångestserien...?
Hockeyångestsäsongen är dock inte helt missvisande i sin inledning och nog anar man redan som flitig håkkyångestanvändare av gb:n en viss nattsvart avslutning på denna hockeysäsong. Då glider nog hockeyångesthandlingen över i ett lite mer gammalt och väl beprövat kvalseriekoncept: huvudpersonerna, nu till hårfästet nere i bottenträsket, och kanske nåt annat sämre träsk också...?! Träffar sen en robust och handfast hockeyångesttränare (kanske Molla Molin) som tar över rodret och hjälper oss på fötter igen. Vi tar oss samman och allt blir åter som förr..!
Håkkyångestserien kan med lite god vilja, sorteras in i facket förbrytarbiografier, en numera inte alltför avlägsen genre inom vissa hockeyångestkretsar. En del hockeyångestförståsigpåare menar till och med att hockeyångestens ursprung finns att söka där. Det får vara hur det vill med den saken, man kan bara hoppas på att den här lite vildvuxna håkkyångestserien finner en väl tilltalande hockeyångestpublik. För det är väl inte så att vi allihop gått och blivit så sm-guldderiserade att vi bara vill läsa om sm-slutspel säsong efter säsong..? Nää, tänkte väl det...
· 
Jodå, hockeyångeståterväxten i Timrås gästbok är säkrad - "trust me" som en viss signatur skulle ha uttryckt saken. Det finns fortfarande folk och fä som kan skriva om hockeyångestlivet ute på bonnvischan - hurra hurra hurra hurra. Berättelser där lukten av dynga och gödsel (och stundom andra mer exotiska dofter) ligger tät över gästbokssidorna – nämner dock inga namn…
”Åhh du ljuva hockeyångest” skulle ju kunna utspelas till största delen i lantliga avkrokar nånstans i obygden där det finns två sorters hokkybönder: såna som avbildas i tidningen "Lands" allmänbilaga tillsammans med sina fina skinande, kromade jordbruksmaskiner och välvårdade djurs-tallar där det vore garanterat örnfritt. Sedan de andra. De som skiter i det mesta utom just håkkyn och lever ett allmänt hockeyångestaktigt liv och tycker att allt är piss och koskit. Gissa vilken typ vi ska välja att skildra i hokkyångestserien...?
Hockeyångestsäsongen är dock inte helt missvisande i sin inledning och nog anar man redan som flitig håkkyångestanvändare av gb:n en viss nattsvart avslutning på denna hockeysäsong. Då glider nog hockeyångesthandlingen över i ett lite mer gammalt och väl beprövat kvalseriekoncept: huvudpersonerna, nu till hårfästet nere i bottenträsket, och kanske nåt annat sämre träsk också...?! Träffar sen en robust och handfast hockeyångesttränare (kanske Molla Molin) som tar över rodret och hjälper oss på fötter igen. Vi tar oss samman och allt blir åter som förr..!
Håkkyångestserien kan med lite god vilja, sorteras in i facket förbrytarbiografier, en numera inte alltför avlägsen genre inom vissa hockeyångestkretsar. En del hockeyångestförståsigpåare menar till och med att hockeyångestens ursprung finns att söka där. Det får vara hur det vill med den saken, man kan bara hoppas på att den här lite vildvuxna håkkyångestserien finner en väl tilltalande hockeyångestpublik. För det är väl inte så att vi allihop gått och blivit så sm-guldderiserade att vi bara vill läsa om sm-slutspel säsong efter säsong..? Nää, tänkte väl det...
Mera håkkyångest åt hokkyfolket…!