Ann: Det är en jävla skillnad på Manderville nu och då. Ifjol kom han fruktansvärt otränad, 5-6 pass/veckan mot det övriga lagets 9-10 pass/veckan vilket resulterade i att ljumskarna lade av titt som tätt.
Den Manderville vi fick se då var en produkt av oprofessionalism. Han ville säkert mkt men kroppen sa ifrån. Herregud Mandy det finns inga genvägar till framgångar, du om någon borde veta!
Det är ett helvetiskt slit som ligger bakom frukten av gårdagens triumf. Den som säger att Manderville var bra ifjol, ljuger oss rätt upp i ansiktet.
Jag har höga krav på en lirare av Mandys kaliber, har man gjort över 600 NHL-matcher och lirat 12år i NHL så är det också med all rätt man sätter ribban högre för en sådan.
Han var som en ballong som någon med ett vasst föremål stack hål i och luften bara sipprade ut långsamt.
Det fanns ingen kraft, ingen ork, ingen glöd. Mandys blick var trött, han var valpig och föll igenom med sina hundögon. Stackare där!
Därav min skepsis inför denna säsong. Jag tycker många skribenter härinne höjde honom till skyarna lite väl lättvindigt. Oron gnagde inom mig och jag tvivlade på okm Manderville verkligen var rätt man för Timrå.
Inte för det han presterade för 2år sedan, utan för det han inte presterade ifjol.
Men oj vilken revanschlusta som lyser ur ögonen på Sheriffen numera.
Vilken smittosam glädje, vilken moral, vilken frenesi, vilket uppoffrande spel.
Jag är full av beudran. Och det syns att han vill bevisa sådana som jag hur fel man egentligen kan ha.
Bättre och mer grundtränad än på väldigt länge, mer glädje, mer självförtroende och mer tydliga signaler till det övriga laget om att nu jävlar får det vara nog, jag är här nu, nu kör vi!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Den Manderville vi fick se då var en produkt av oprofessionalism. Han ville säkert mkt men kroppen sa ifrån. Herregud Mandy det finns inga genvägar till framgångar, du om någon borde veta!
Det är ett helvetiskt slit som ligger bakom frukten av gårdagens triumf.
Den som säger att Manderville var bra ifjol, ljuger oss rätt upp i ansiktet.
Jag har höga krav på en lirare av Mandys kaliber, har man gjort över 600 NHL-matcher och lirat 12år i NHL så är det också med all rätt man sätter ribban högre för en sådan.
Han var som en ballong som någon med ett vasst föremål stack hål i och luften bara sipprade ut långsamt.
Det fanns ingen kraft, ingen ork, ingen glöd. Mandys blick var trött, han var valpig och föll igenom med sina hundögon. Stackare där!
Därav min skepsis inför denna säsong. Jag tycker många skribenter härinne höjde honom till skyarna lite väl lättvindigt. Oron gnagde inom mig och jag tvivlade på okm Manderville verkligen var rätt man för Timrå.
Inte för det han presterade för 2år sedan, utan för det han inte presterade ifjol.
Men oj vilken revanschlusta som lyser ur ögonen på Sheriffen numera.
Vilken smittosam glädje, vilken moral, vilken frenesi, vilket uppoffrande spel.
Jag är full av beudran. Och det syns att han vill bevisa sådana som jag hur fel man egentligen kan ha.
Bättre och mer grundtränad än på väldigt länge, mer glädje, mer självförtroende och mer tydliga signaler till det övriga laget om att nu jävlar får det vara nog, jag är här nu, nu kör vi!
Det är alldeles alldeles fantastiskt underbart!
TACK FÖR FESTEN MANDY!
Jag får bjuda igen.
ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)