Följande lilla incident utspelades under morgonen/förmiddagen hos mig: Jag kom hem efter att ha arbetat natt. Frugan berättar att min 5-årige son blivit hysteriskt ledsen när han skulle till dagis. Detta sedan han först med glädje tagit på sig en tröja han nyss ärvt av en äldre grannkille.
Min fru (som är Modoit) berättar i sin enfald att det står Modo Hockey på tröjan varpå sonen börjar stortjuta och genast vill ta av sig tröjan igen. Min fru vädjar till honom att åtminstone ha den på till dagis och byta där. Han är omutlig, tröjan ska av!! Min fru resignerar och grabben får byta, åker nöjd och glad till dagis iförd en Timrå-tröja.
Min fru vill nu att jag ska ta ett snack med sonen och så att säga ge min välsignelse att det är ok att ha en Modo-tröja på sig...att man kan heja på TVÅ lag...Frugan tycker inte att det är sunt att sånt här blir så viktigt för en 5-åring.
Själv hamnar jag i ett moraliskt dilemma...hela min kropp reagerar med ogenerad glädje över sonens tydliga ställningstagande. Detta i egenskap av fanatisk Timrå-supporter. Som varandes vuxen (i alla övriga sammanhang) kan jag dock förstå och t.om. hålla med om min frus resonemang...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Min fru (som är Modoit) berättar i sin enfald att det står Modo Hockey på tröjan varpå sonen börjar stortjuta och genast vill ta av sig tröjan igen. Min fru vädjar till honom att åtminstone ha den på till dagis och byta där. Han är omutlig, tröjan ska av!! Min fru resignerar och grabben får byta, åker nöjd och glad till dagis iförd en Timrå-tröja.
Min fru vill nu att jag ska ta ett snack med sonen och så att säga ge min välsignelse att det är ok att ha en Modo-tröja på sig...att man kan heja på TVÅ lag...Frugan tycker inte att det är sunt att sånt här blir så viktigt för en 5-åring.
Själv hamnar jag i ett moraliskt dilemma...hela min kropp reagerar med ogenerad glädje över sonens tydliga ställningstagande. Detta i egenskap av fanatisk Timrå-supporter. Som varandes vuxen (i alla övriga sammanhang) kan jag dock förstå och t.om. hålla med om min frus resonemang...
Hur F-N ska jag göra??