Är det bara jag som upplever ett mycket större engagemang för klubben när det gäller GIF Sundsvall vs. Timrå IK? Det händer så mycket mer kring GIF Sundsvall än vad det gör hos oss, kreativitet och så vidare. En otroligt mycket starkare passion generellt sett. Det menar jag inte bara genom den där intervjun med Hagblom. Jimmy har gjort snarlika intervjuer med både Christer Ericson (som är med i kommande Magazine 62), Magnus Nilsson och inte minst Markus Matthiasson. Magnus Sjöstedt har också gjort ett antal intervjuer, ej att förglömma.
Men vart är engagemanget i övrigt? Jag vet att vi har snart outhärdligt hög medelålder, många har familjer och hela den grejen. Men jag menar, SK består av snart 1000 medlemmar, ändå är det varje år ett satan att hitta kompetent, kunnigt folk som dessutom ska vilja ingå i SKs styrelse. Varför är engagemanget för klubben och supporterklubben så plastigt?
Man ska kanske också ha i åtanke att just kulturen kring hockeyn, som vanligt generellt sett, är just väldigt plastig och till stor del på låtsas. Man lever inte alls på samma sätt med Timrå IK som det brukar kunna vara inom fotbollen. Eller man gör det nog inte längre, jag har fått en bild av att just engagemanget för Timrå IK var mycket större för några år sen, främst i slutet av 90-talet.
Men vart är engagemanget i övrigt? Jag vet att vi har snart outhärdligt hög medelålder, många har familjer och hela den grejen. Men jag menar, SK består av snart 1000 medlemmar, ändå är det varje år ett satan att hitta kompetent, kunnigt folk som dessutom ska vilja ingå i SKs styrelse. Varför är engagemanget för klubben och supporterklubben så plastigt?
Man ska kanske också ha i åtanke att just kulturen kring hockeyn, som vanligt generellt sett, är just väldigt plastig och till stor del på låtsas. Man lever inte alls på samma sätt med Timrå IK som det brukar kunna vara inom fotbollen. Eller man gör det nog inte längre, jag har fått en bild av att just engagemanget för Timrå IK var mycket större för några år sen, främst i slutet av 90-talet.