Kul att se att en flytt till den stora staden i väster (Nej, inte Gbg...) samt förvandlandet till äkta make inte dämpat min fd redaktörskollegas förmåga vid tangentbordet. Dock är jag på denna punkt ej överens med honom...
Det är förvisso möjligt att utifrån Pulp Fiction argumentera för ett samarbete ur Sundsvalls synvinkel. Som Timråsupporter ser jag det hela mer som i "Kill Bill":
"Looked dead, didn't I? But I wasn't. But it wasn't from lack of trying, I can tell you that. Actually, Bill's last bullet put me in a coma - A coma I was to lie in for four years. When I woke up, I went on what the movie advertisements refer to as a 'roaring rampage of revenge.' I roared. And I rampaged. And I got bloody satisfaction. I've killed a hell of a lot of people to get to this point, but I have only one more. The last one. The one I'm driving to right now. The only one left. And when I arrive at my destination, I am gonna kill Bill. "
Även om vi till stor del fått vår "hämnd" och Sundsvall numera är lika farliga som en knähund (Bjäbbar lite en gång per år och kan möjligen nafsas i ett byxben...) har jag inte glömt. På samma sätt som i Kill Bill har förutsättningarna ändrats lite. The Bride upptäcker i filmen att hennes dotter lever (Ursäkta för den spoilern...) och vi börjar diskutera om vi nog kanske kan behöva Sundsvall ändå "för distriktets bästa". Dock inger det mig nog mer tillfredsställelse att "finish them off once and for all" och på samma sätt så tar the Bride fullständig hämnd (Förvånansvärt oblodig med tanke på första filmens orgie i blod...) trots att Bill är hennes barns far...
Uppta istället ett samarbete med Kovland. Det känns mer naturligt än ett samarbete med en ovillig samarbetspartner (och Kovland och Sundsvall är ändå snart på samma nivå...) och vi som var med under de onda åren kan samtidigt känna att vi fick vår fullständiga revansch.. . "For those regarded as warriors, when engaged in combat the vanquishing of thine enemy can be the warrior's only concern. Suppress all human emotion and compassion. Kill whoever stands in thy way, even if that be Lord God, or Buddha himself. This truth lies at the heart of the art of combat. "
· 
Det är förvisso möjligt att utifrån Pulp Fiction argumentera för ett samarbete ur Sundsvalls synvinkel. Som Timråsupporter ser jag det hela mer som i "Kill Bill":
"Looked dead, didn't I? But I wasn't. But it wasn't from lack of trying, I can tell you that. Actually, Bill's last bullet put me in a coma - A coma I was to lie in for four years. When I woke up, I went on what the movie advertisements refer to as a 'roaring rampage of revenge.' I roared. And I rampaged. And I got bloody satisfaction. I've killed a hell of a lot of people to get to this point, but I have only one more. The last one. The one I'm driving to right now. The only one left. And when I arrive at my destination, I am gonna kill Bill. "
Även om vi till stor del fått vår "hämnd" och Sundsvall numera är lika farliga som en knähund (Bjäbbar lite en gång per år och kan möjligen nafsas i ett byxben...) har jag inte glömt. På samma sätt som i Kill Bill har förutsättningarna ändrats lite. The Bride upptäcker i filmen att hennes dotter lever (Ursäkta för den spoilern...) och vi börjar diskutera om vi nog kanske kan behöva Sundsvall ändå "för distriktets bästa". Dock inger det mig nog mer tillfredsställelse att "finish them off once and for all" och på samma sätt så tar the Bride fullständig hämnd (Förvånansvärt oblodig med tanke på första filmens orgie i blod...) trots att Bill är hennes barns far...
Uppta istället ett samarbete med Kovland. Det känns mer naturligt än ett samarbete med en ovillig samarbetspartner (och Kovland och Sundsvall är ändå snart på samma nivå...) och vi som var med under de onda åren kan samtidigt känna att vi fick vår fullständiga revansch..
.
"For those regarded as warriors, when engaged in combat the vanquishing of thine enemy can be the warrior's only concern. Suppress all human emotion and compassion. Kill whoever stands in thy way, even if that be Lord God, or Buddha himself. This truth lies at the heart of the art of combat. "