Ulf: Oj så många fel man kan ha på samma gång. Nu måste jag få förklara mig.
Rent taktiskt vad beträffar Wikegård har du en poäng, det skall medges. Han flänger inte omkring likt Jan Halvor Halvorsen och byter taktiska upplägg femtioelva gånger under säsong. Men det är gör inte Lill-Kenta heller ber jag att få upplysa om.
Men nu skall jag skjuta in en rad påståenden som ger mig mer kött på benen till varför jag vill ha Niklas Wikegård som headcoach för Timrå IK.
1. Wikegård är principfast vad beträffar filosofi och ideologi. Niklas vill se en offensiv hockey med mycket fart och "dump and chase-hockey" där de egna lagets gubbar skall vara först på pucken, en aggressiv forechecking som innebär kopiöst arbete i 60 minuter där benen går som trumpinnar i skridskoåkningen och där spelar frustar av en hängivenhet, lust, hjärta och smärta. Men inte på bekostnad av försvarsspelet. Wikegård skulle varit fullständigt vansinnig om han stått i Timrås bås idag. Han kräver att backarna hjälper sin målvakt, han skulle aldrig acceptera ett sånt lamt agerande som vår defensiv inger för tillfället. Han skulle ha dukat näven i bordet och sagt sanningens ord till våra grabbar.
2. Wikegård avskyr primadonnor och ballerinahockey utan hjärta. De skulle han göra klart på ett väldigt tidigt stadium, troligtvis redan under försongen.
3. Han skulle bänka spelare på löpande band som inte ställer upp på hans kompromisslösa ledarstil. Säkerligen skulle en och annan hjälte hamna i frysboxen. Men jobbar man inte tillräckligt hårt skall man heller fanimej inte uppbära en tröja i det bästa rödvita laget.
4. Wikegård vågar rotera och laborera med konstallationerna även under match, han VÅGAR ta timeout vid rätt tillfälle, han kan gå ner på tre femmor om så krävs.
5. Wikegård skiter fullständigt vilket namn det står på ryggen. Ställer de inte upp, är det bara till att packa trunken och dra. Wikegård är mer än villig att lyfta fram unga hungriga juniorer som vill framåt och uppåt i karriären som brinner för hockeyn och har ett bultande hjärta som sätter eldar i bakarna på de rutinerade rävarna så de inte blir för bekväma på ålderns höst utan måste slita arslet av sig för att hålla sin tröja och plats i laget.
6. Wikegård står upp för sina adepter och sitt lag. Han tvekar inte på att skicka in en gubbe på isen för att proppa en motståndare under förespeglingen att det kan vända en hägrande förlust till en rofylld vinst och en skjuts uppåt i tabellen. Han vågar fatta obekväma beslut och visar med all önskvärd tydlighet vem det är som bestämmer! Spelarrådet och sann demokratisk anda i all ära men när det blåser snålt skall samtliga mannar veta vem som navigerar skutan. Dessutom låter Wikegård sina spelare fokusera på hockeyn, han ställer sig framför och tar skiten när kvällspressen och övriga media surrar som elaka bålgetingar kring Timrålägret.
7. Wikegård har power och är fantastiskt duktig på att entusiasmera sitt lag.
Nå, jag tror det räcker så för tillfället. Det är alldeles för mycket läppstift, mascara och handväskor i svensk hockey för tillfället.
Tacka vetja Leif Boork, Slavomir Lener, Per Bäckman och Niklas Wikegård.
Zäta75: Kan inte bara luta sig mot Hållander som ska bära Timrå match efter match. Nu MÅSTE alla kliva fram och höja sig annars inget topp 6 och det är ett fiasko med det laget man har
Rent taktiskt vad beträffar Wikegård har du en poäng, det skall medges.
Han flänger inte omkring likt Jan Halvor Halvorsen och byter taktiska upplägg femtioelva gånger under säsong. Men det är gör inte Lill-Kenta heller ber jag att få upplysa om.
Men nu skall jag skjuta in en rad påståenden som ger mig mer kött på benen till varför jag vill ha Niklas Wikegård som headcoach för Timrå IK.
1. Wikegård är principfast vad beträffar filosofi och ideologi. Niklas vill se en offensiv hockey med mycket fart och "dump and chase-hockey" där de egna lagets gubbar skall vara först på pucken, en aggressiv forechecking som innebär kopiöst arbete i 60 minuter där benen går som trumpinnar i skridskoåkningen och där spelar frustar av en hängivenhet, lust, hjärta och smärta. Men inte på bekostnad av försvarsspelet. Wikegård skulle varit fullständigt vansinnig om han stått i Timrås bås idag. Han kräver att backarna hjälper sin målvakt, han skulle aldrig acceptera ett sånt lamt agerande som vår defensiv inger för tillfället. Han skulle ha dukat näven i bordet och sagt sanningens ord till våra grabbar.
2. Wikegård avskyr primadonnor och ballerinahockey utan hjärta. De skulle han göra klart på ett väldigt tidigt stadium, troligtvis redan under försongen.
3. Han skulle bänka spelare på löpande band som inte ställer upp på hans kompromisslösa ledarstil. Säkerligen skulle en och annan hjälte hamna i frysboxen. Men jobbar man inte tillräckligt hårt skall man heller fanimej inte uppbära en tröja i det bästa rödvita laget.
4. Wikegård vågar rotera och laborera med konstallationerna även under match, han VÅGAR ta timeout vid rätt tillfälle, han kan gå ner på tre femmor om så krävs.
5. Wikegård skiter fullständigt vilket namn det står på ryggen. Ställer de inte upp, är det bara till att packa trunken och dra. Wikegård är mer än villig att lyfta fram unga hungriga juniorer som vill framåt och uppåt i karriären som brinner för hockeyn och har ett bultande hjärta som sätter eldar i bakarna på de rutinerade rävarna så de inte blir för bekväma på ålderns höst utan måste slita arslet av sig för att hålla sin tröja och plats i laget.
6. Wikegård står upp för sina adepter och sitt lag. Han tvekar inte på att skicka in en gubbe på isen för att proppa en motståndare under förespeglingen att det kan vända en hägrande förlust till en rofylld vinst och en skjuts uppåt i tabellen. Han vågar fatta obekväma beslut och visar med all önskvärd tydlighet vem det är som bestämmer! Spelarrådet och sann demokratisk anda i all ära men när det blåser snålt skall samtliga mannar veta vem som navigerar skutan. Dessutom låter Wikegård sina spelare fokusera på hockeyn, han ställer sig framför och tar skiten när kvällspressen och övriga media surrar som elaka bålgetingar kring Timrålägret.
7. Wikegård har power och är fantastiskt duktig på att entusiasmera sitt lag.
Nå, jag tror det räcker så för tillfället. Det är alldeles för mycket läppstift, mascara och handväskor i svensk hockey för tillfället.
Tacka vetja Leif Boork, Slavomir Lener, Per Bäckman och Niklas Wikegård.
Halleluja!
ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)