Minsta gemensamma nämnare är iallafall att man önskar att det går bra.
Det kanske låter konstigt i mångas öron, men, utan den katastrofala säsongen 01/02, då nästan allt var fel från botten till toppen i hur hockeyn skulle organiseras och bedrivas i TIK, så hade den välkända revansch känslan inte infunnit sig till säsongen därpå...
Ledarskapet och träningen blev bättre. Man hittade en gemensam kraft och gemensamma mål. Det är alltid avgörande.
Intet ont som inte har något gott med sig brukar man säga.
Den som lever får se säger man också. Ett ångestfyllt hockeyliv är också ett liv. Gråa hårstrån är också hår.
Alla engagerade supportrar upplever frustration.
Skillnaden är hur man väljer att hantera den.
Minsta gemensamma nämnare är iallafall att man önskar att det går bra.
Det kanske låter konstigt i mångas öron, men, utan den katastrofala säsongen 01/02, då nästan allt var fel från botten till toppen i hur hockeyn skulle organiseras och bedrivas i TIK, så hade den välkända revansch känslan inte infunnit sig till säsongen därpå...
Ledarskapet och träningen blev bättre.
Man hittade en gemensam kraft och gemensamma mål.
Det är alltid avgörande.
Intet ont som inte har något gott med sig brukar man säga.
Den som lever får se säger man också.
Ett ångestfyllt hockeyliv är också ett liv.
Gråa hårstrån är också hår.