I detta tack och adjö-sammelsurium tackas det ena adjö efter det andra.
När välden blivit helt galen blir dom galna proffs! När man med facit i hand fått sina profetior besannade jublar man då eller gråter man då?
Vi borde vara bättre rustade för en knivseggsdans än så här. För fan, vi är ju Timrå IK! Varje andetag är ju som ett halsbloss ur en .357 Colt Python i rysk roulette. Skuldsaneringen i våra hjärtan har ingen botten.
För de depraverade finns ingen tillflykt... och för förlorare finns inga vinster inom synhåll.
Vi har en stolt tradition av att snubbla på tröskeln och spy ner värdinnan i denna hockeynobelfestdans. Vi borde vara mer härdade än så här. Vi är beprövade överlevare som borde uppmana mer kampvilja och kraft än små vilsesprungna kycklingar i en rörig hönsgård.
I vartenda gig kommer en tidpunkt då man antingen hejdar förlusterna eller säkerställer vinsterna. Vilken väg, boys?
Hur länge kan hjärnan stå ut med den där undergångsdömda galenskapen? Den här kulturen slår oss till marken. Jämmer och eländesgnabbet. Nä, upp på nio och skaka loss hjärnan till ännu en fight. Det är allt vi kan göra. Det där sköna tandagnisslandet, svettandet och dunkandet av blod i tinningarna. Adrenalinet. Vi behöver det. Det är vår nästa förstärkning, jepp ett mentalt nyförvärv..
Låt allt de sista omgångarna bli som en sista blixt av vanvettigt skarpsinne innan mörknet tätnar så kanske vi kan se oss i spegeln efteråt.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
När välden blivit helt galen blir dom galna proffs!
När man med facit i hand fått sina profetior besannade jublar man då eller gråter man då?
Vi borde vara bättre rustade för en knivseggsdans än så här. För fan, vi är ju Timrå IK!
Varje andetag är ju som ett halsbloss ur en .357 Colt Python i rysk roulette.
Skuldsaneringen i våra hjärtan har ingen botten.
För de depraverade finns ingen tillflykt...
och för förlorare finns inga vinster inom synhåll.
Vi har en stolt tradition av att snubbla på tröskeln och spy ner värdinnan i denna hockeynobelfestdans.
Vi borde vara mer härdade än så här.
Vi är beprövade överlevare som borde uppmana mer kampvilja och kraft än små vilsesprungna kycklingar i en rörig hönsgård.
I vartenda gig kommer en tidpunkt då man antingen hejdar förlusterna eller säkerställer vinsterna. Vilken väg, boys?
Hur länge kan hjärnan stå ut med den där undergångsdömda galenskapen?
Den här kulturen slår oss till marken. Jämmer och eländesgnabbet.
Nä, upp på nio och skaka loss hjärnan till ännu en fight.
Det är allt vi kan göra.
Det där sköna tandagnisslandet, svettandet och dunkandet av blod i tinningarna. Adrenalinet. Vi behöver det. Det är vår nästa förstärkning, jepp ett mentalt nyförvärv..
Låt allt de sista omgångarna bli som en sista blixt av vanvettigt skarpsinne innan mörknet tätnar så kanske vi kan se oss i spegeln efteråt.
Stand up and fight!