epa, Metal Guru, 65selander & ernie eagle: Nej, självklart är det inte det jag menar. Jag har upplvet den "andra sidan" i alltför många år för att kunna säga att det är helt ok att man som suporter ska tvingas ge upp tanken på att en vacker dag ska kunna ta sig upp.
I situation med en stäng liga sänks väl kraven på både resultat och prestation. Ja, indirekt, i vilket fall. Du behöver ju inte ha ett lag som presterar på topp varje säsong utan "hot" om nedflyttning. En mellansäsong i ordets helrätta bemärkelse blir nog då något som tillhör vardagen. Vi får en kvalitetssänkning som heter duga, och det är väl något som vare sig publik, sponsorer eller spelare vill. Är det den utvecklingen man har märkt i Finland?
Vad jag istället menade med mitt svar var väl ungefär det som ernie eagle säger, att satsningen på juniorer nog hade varit ännu större och alla lag hade med största säkerhet, kanske på ekonomiska grunder, valt en satsning där juniorer i lite olika grad getts ett betydligt större utrymme än idag. Det hade säkert funnits fördelar med detta med. En del talanger bromsas kanske upp i det system som föreligger nu. Men i det stora hela sker nog en väldigt positiv talangutveckling i den svenska ishockeyn, och det sker nog mer tack vare att det inte är en stängd liga. En stängd liga är väl heller inte så mycket för en ung lovande spelare att sträva mot. Vad blir utmaningen? Ja, att ta plats i ett A-lag som förhoppningsvis har en strävan att bli bäst är väl klart. Men en spelare som kommer fram i en klubb som kanske får kämpa i botten, och som om vi leker med tanken kanske väljer att sänka sin ambition då man märker att serien på något sätt rinner iväg. Man märker att man inte räcker till, och vips så kvittar det helt plötsligt hur det går. Vad skulle kunna locka kvar en ung lovande talangi en sådan klubb? I en klubb där man väl nästan helt saknar mål, både vad gäller utveckling för de enskilde spelaren och för laget som helhet.
Nu är det gudskelov inte så. Jag inbillar mig själv att jag är en eller t.o.m ett par erfarenheter rikare iom alla de år som Timrå IK lirade i division1/allsvenskan. Dessa erfarenheter ska ses i en jämförelse med dåtid och nutid, och bottnar väl i både en insikt om att det egentligen inte är så förbannat kul att harva omkring där nere, plus att det i denna övertydliga avsmak hela tiden fanns ett sug efter att en dag kanske få se hockeyn från den mer ljusa sidan. Den där drivkraften som hela tiden fanns där för egen del, den får man förmoda kan försätta berg hos flertalet av spelarna. Fråga Skellefteås spelare vad nånstans dom hittat motivation att börja om varje säsong? Ja, fram till nu då.
Nej, en stängd liga ger ingen utveckling. Den bromsar upp mer än att den skapar stabilitet för de klubbar som nu hade varit "garanterade" en plats.
· 
epa, Metal Guru, 65selander & ernie eagle: Nej, självklart är det inte det jag menar. Jag har upplvet den "andra sidan" i alltför många år för att kunna säga att det är helt ok att man som suporter ska tvingas ge upp tanken på att en vacker dag ska kunna ta sig upp.
I situation med en stäng liga sänks väl kraven på både resultat och prestation. Ja, indirekt, i vilket fall. Du behöver ju inte ha ett lag som presterar på topp varje säsong utan "hot" om nedflyttning. En mellansäsong i ordets helrätta bemärkelse blir nog då något som tillhör vardagen. Vi får en kvalitetssänkning som heter duga, och det är väl något som vare sig publik, sponsorer eller spelare vill. Är det den utvecklingen man har märkt i Finland?
Vad jag istället menade med mitt svar var väl ungefär det som ernie eagle säger, att satsningen på juniorer nog hade varit ännu större och alla lag hade med största säkerhet, kanske på ekonomiska grunder, valt en satsning där juniorer i lite olika grad getts ett betydligt större utrymme än idag. Det hade säkert funnits fördelar med detta med. En del talanger bromsas kanske upp i det system som föreligger nu. Men i det stora hela sker nog en väldigt positiv talangutveckling i den svenska ishockeyn, och det sker nog mer tack vare att det inte är en stängd liga. En stängd liga är väl heller inte så mycket för en ung lovande spelare att sträva mot. Vad blir utmaningen? Ja, att ta plats i ett A-lag som förhoppningsvis har en strävan att bli bäst är väl klart. Men en spelare som kommer fram i en klubb som kanske får kämpa i botten, och som om vi leker med tanken kanske väljer att sänka sin ambition då man märker att serien på något sätt rinner iväg. Man märker att man inte räcker till, och vips så kvittar det helt plötsligt hur det går. Vad skulle kunna locka kvar en ung lovande talangi en sådan klubb? I en klubb där man väl nästan helt saknar mål, både vad gäller utveckling för de enskilde spelaren och för laget som helhet.
Nu är det gudskelov inte så. Jag inbillar mig själv att jag är en eller t.o.m ett par erfarenheter rikare iom alla de år som Timrå IK lirade i division1/allsvenskan. Dessa erfarenheter ska ses i en jämförelse med dåtid och nutid, och bottnar väl i både en insikt om att det egentligen inte är så förbannat kul att harva omkring där nere, plus att det i denna övertydliga avsmak hela tiden fanns ett sug efter att en dag kanske få se hockeyn från den mer ljusa sidan. Den där drivkraften som hela tiden fanns där för egen del, den får man förmoda kan försätta berg hos flertalet av spelarna. Fråga Skellefteås spelare vad nånstans dom hittat motivation att börja om varje säsong? Ja, fram till nu då.
Nej, en stängd liga ger ingen utveckling. Den bromsar upp mer än att den skapar stabilitet för de klubbar som nu hade varit "garanterade" en plats.