Moverare: Om det nu gick att missförstå det jag sa tidigare så var jag på den matchen. Att jag var på alla hemmamatcher gör liksom att derbymatcherna två mil söderut kändes lika självklara.
Har du förresten koll på statistiken i mötena melan Timrå och Sundsvall? Om inte du har det så kan jag bistå med lite fakta. Om vi går tillbaka ända till säsongen 1937/38 då Vivstavarvs IK, Östrands IF och Heffners deltog i vad som kallades Medelpadsserien. De första matcherna spelades ändå inte förrän 1938, och det var GIF Sundsvall som stod för motståndet. Den serien var väl mer att likna vid träningsspel, för trots att lagen in här var väldigt långt från högsta serien så fick man ändå spela kvalspel till SM, mot storheter som IK Hermes, Nyland och IK Göta.
Det spelades även DM - ett slags mästerskap också det - och då det i mina rullor står väldigt tydligt omnämnt om finaler och sådant så får man väl förmoda att det var väldigt ärofullt att gå vinnande ur den striden. Landskapsmatcher var också vanliga, och där kunde vi säsongen 1940/41 se Medelpad stå som vinnare mot Ångermanland med siffrorna 4-1. Detta var väl i vänskapens tecken, och kanske främst tänkt som ett försök att utveckla och bredda hockeyn, för specielt stor var den inte.
Om vi går fram några år, till säsongen 1942/43, så märker vi att intresset att spela hockey, eller rättare sagt viljan att driva ett hockeylag hade minskat drastiskt. Från att det deltagit ett tiotal lag i den serie jag omnämnde tidigare, så var det blott tre, nybildade Wifsta/Östrand, Heffners och Skönvik/Sund, som kände sig manade att delta. Men faktum är att även hockeyn i Timrå hängde på en skör tråd här. P.g.a stor besvikelse över att man blivit orättvist behandlade i SM-spelet så övervägde man faktiskt att lägga ner hockeyn helt. Som tur var så kom man till insikt, men som sagt, här var det nära.
Inte förrän säsongen 1948/49 lyckades W/Ö spränga sig in i det nationella seriesystemet. Detta efter två års förhandlingar! Snacka om att klubbarna runt Stockholm och i de södra delarna av landet inte såg vackert på att släppa in de norrländska lagen i seriesystemet! Div. 3 Uppsvenska norra, hette serien, men det tog inte många säsonger innan vi runnit igenom ända upp till Division 2, serien näst under högsta serien. Här fick vi möta storheter som Leksand, Brynäs och Strömsbro.
Det skulle gå några säsonger ytterligare tills vi hade spelat upp oss i finrummet. 1956/57 var vår första säsong i den högsta serien, och där stannade vi under 19 säsonger, med spel om SM och annat trevligt.
Oj, jag flöt visst ut här. Jaja, så kan det gå. Jag började att tala om derbyfakta, och här har du dessa. Trots att ni startade upp med hockey redan 1952 så möttes vi inte i tävlingssamanhang förrän säsongen 1975/76. De siffror jag har baseras alltså på de möten som ägt rum allt sedan dess.
· 
Har du förresten koll på statistiken i mötena melan Timrå och Sundsvall? Om inte du har det så kan jag bistå med lite fakta. Om vi går tillbaka ända till säsongen 1937/38 då Vivstavarvs IK, Östrands IF och Heffners deltog i vad som kallades Medelpadsserien. De första matcherna spelades ändå inte förrän 1938, och det var GIF Sundsvall som stod för motståndet. Den serien var väl mer att likna vid träningsspel, för trots att lagen in här var väldigt långt från högsta serien så fick man ändå spela kvalspel till SM, mot storheter som IK Hermes, Nyland och IK Göta.
Det spelades även DM - ett slags mästerskap också det - och då det i mina rullor står väldigt tydligt omnämnt om finaler och sådant så får man väl förmoda att det var väldigt ärofullt att gå vinnande ur den striden. Landskapsmatcher var också vanliga, och där kunde vi säsongen 1940/41 se Medelpad stå som vinnare mot Ångermanland med siffrorna 4-1. Detta var väl i vänskapens tecken, och kanske främst tänkt som ett försök att utveckla och bredda hockeyn, för specielt stor var den inte.
Om vi går fram några år, till säsongen 1942/43, så märker vi att intresset att spela hockey, eller rättare sagt viljan att driva ett hockeylag hade minskat drastiskt. Från att det deltagit ett tiotal lag i den serie jag omnämnde tidigare, så var det blott tre, nybildade Wifsta/Östrand, Heffners och Skönvik/Sund, som kände sig manade att delta. Men faktum är att även hockeyn i Timrå hängde på en skör tråd här. P.g.a stor besvikelse över att man blivit orättvist behandlade i SM-spelet så övervägde man faktiskt att lägga ner hockeyn helt. Som tur var så kom man till insikt, men som sagt, här var det nära.
Inte förrän säsongen 1948/49 lyckades W/Ö spränga sig in i det nationella seriesystemet. Detta efter två års förhandlingar! Snacka om att klubbarna runt Stockholm och i de södra delarna av landet inte såg vackert på att släppa in de norrländska lagen i seriesystemet!
Div. 3 Uppsvenska norra, hette serien, men det tog inte många säsonger innan vi runnit igenom ända upp till Division 2, serien näst under högsta serien. Här fick vi möta storheter som Leksand, Brynäs och Strömsbro.
Det skulle gå några säsonger ytterligare tills vi hade spelat upp oss i finrummet. 1956/57 var vår första säsong i den högsta serien, och där stannade vi under 19 säsonger, med spel om SM och annat trevligt.
Oj, jag flöt visst ut här. Jaja, så kan det gå. Jag började att tala om derbyfakta, och här har du dessa. Trots att ni startade upp med hockey redan 1952 så möttes vi inte i tävlingssamanhang förrän säsongen 1975/76. De siffror jag har baseras alltså på de möten som ägt rum allt sedan dess.
Timrå IK - Sundvall Hockey
Möten totalt: 45
Segrar för Timrå: 26
Oavgjorda: 5
Segrar för Sundsvall: 14
Publiksnitt, Timrå: 2 939
Publiksnitt, Sundsvall: 2 222
Möten totalt: 48