Dream Team: Vilka underbara nyanser du har i dina inlägg, Anders. Jag ler inombords när man läser din beskrivning som du målar upp.
Jag hade ju inte "förmånen" att vara med under det "goda" 80-talet. Kan inte skryta med att ha sett Bergnäset hemma.
Men inte fan var det väl så himla mycket bättre säsongen 92/93 när man som 8-åring började pallra sig upp till Timrå Isstadion. Egentligen en ren och skär slump som jag kan tacka Hans-Gösta Wikberg. Utan honom hade jag aldrig blivit den jag är idag.
Efter mycket tjat en eftermiddag vid köksbordet i det Wikbergska hemmet på Ringvägen övertalades jag att följa med honom och barnbarnet Mikael Sjöström för att se Sundsvall/Timrå Hockey. Ingen höjdare precis.
Det enda jag minns från den matchen var att det blev storstryk, 1-6 har jag för mig och att Micke vann 100kr på matchlotten samt att Kirunas andremålvakt hade ett för mig då coolt namn.
JÖRGEN PIKKARAINEN!
Sen kommer man ju ihåg storheter som Hans Wallson, Ulf Marjavaara, Ola Stöckel, Jonas Blanck, Jan-Ove Metsävainio, Fredrik Lindmark etc.
Min första idol förutom Anders Wikberg var Stefan Sohlin. Fast jag minns även när hans vapendragare, Fredrik Cedervall faktiskt fick hålla nollan i en match mot Vännäs hemma (8-0) efter att han motat smått fantastiska 18 skott.
Några som minns Surf-Eriks då? Ja kompbandet i spapshjälmar som underhöll publiken i Play Off-matcherna mot Mora IK?
Eller da do run run run da do run som fitigt vevades i högtalarna eller den där käcka slagdängan "du som ligger mitt i vägen, våga välja växel och visa vad du kan...."
De mumsiga kexchokladbitarna eller Ploppbitarna som vann jämt och ständigt på chokladlotteriet för blott en krona styck.
Roma IK från Gotland med Patrik Backlund mellan stolparna och med storheter som Ratko Burger och Alexei Salomatin som Sundsvall/Timrå lade på rygg via 2-1 i sudden death (Peter "den store" Smedberg) avgjorde och sedan vann man returen nere på Gotland och Visby med 5-4.
The great one: RV har alltid varit ett löst sammansatt kompisgäng som haft ett gemensamt intresse för läktarkultur. Det finns ingen ingångsrit eller medlemskap, RV existerar bara på läktaren - därav en läktargrupp.
· 
Jag hade ju inte "förmånen" att vara med under det "goda" 80-talet. Kan inte skryta med att ha sett Bergnäset hemma.
Men inte fan var det väl så himla mycket bättre säsongen 92/93 när man som 8-åring började pallra sig upp till Timrå Isstadion. Egentligen en ren och skär slump som jag kan tacka Hans-Gösta Wikberg. Utan honom hade jag aldrig blivit den jag är idag.
Efter mycket tjat en eftermiddag vid köksbordet i det Wikbergska hemmet på Ringvägen övertalades jag att följa med honom och barnbarnet Mikael Sjöström för att se Sundsvall/Timrå Hockey. Ingen höjdare precis.
Det enda jag minns från den matchen var att det blev storstryk, 1-6 har jag för mig och att Micke vann 100kr på matchlotten samt att Kirunas andremålvakt hade ett för mig då coolt namn.
JÖRGEN PIKKARAINEN!
Sen kommer man ju ihåg storheter som Hans Wallson, Ulf Marjavaara, Ola Stöckel, Jonas Blanck, Jan-Ove Metsävainio, Fredrik Lindmark etc.
Min första idol förutom Anders Wikberg var Stefan Sohlin. Fast jag minns även när hans vapendragare, Fredrik Cedervall faktiskt fick hålla nollan i en match mot Vännäs hemma (8-0) efter att han motat smått fantastiska 18 skott.
Några som minns Surf-Eriks då? Ja kompbandet i spapshjälmar som underhöll publiken i Play Off-matcherna mot Mora IK?
Eller da do run run run da do run som fitigt vevades i högtalarna eller den där käcka slagdängan "du som ligger mitt i vägen, våga välja växel och visa vad du kan...."
De mumsiga kexchokladbitarna eller Ploppbitarna som vann jämt och ständigt på chokladlotteriet för blott en krona styck.
Roma IK från Gotland med Patrik Backlund mellan stolparna och med storheter som Ratko Burger och Alexei Salomatin som Sundsvall/Timrå lade på rygg via 2-1 i sudden death (Peter "den store" Smedberg) avgjorde och sedan vann man returen nere på Gotland och Visby med 5-4.