Stenkarn: Ja allt är så slentrianmässigt att man tror att det är bra. Man springer om varandra i dörren och ger en försynt slängkyss till varandra om ens det? Samlivet skall vi inte tala om. Man gör det som krävs, absolut inte mer.
Tills man en dag upptäcker att någon gått sängvägen med någon annan och en härvan nystas upp, poslinet går i kras, hårda ordväxlingar, bittra avsked och slitsamma uppbrott och bråk om inventarierna tar vid. Hot om stämningar och andra otrevligheter förs fram och dörrar smälls igen.
Så kan det mycket väl bli i det här förhållandet också. Är det inte bättre att krama varandra lycka till i entrén och summera storyn i tid istället för att måsta rafsa en urvattnat svart och dramatisk epilog där alla gråter sig till sömns?
· 
Tills man en dag upptäcker att någon gått sängvägen med någon annan och en härvan nystas upp, poslinet går i kras, hårda ordväxlingar, bittra avsked och slitsamma uppbrott och bråk om inventarierna tar vid. Hot om stämningar och andra otrevligheter förs fram och dörrar smälls igen.
Så kan det mycket väl bli i det här förhållandet också. Är det inte bättre att krama varandra lycka till i entrén och summera storyn i tid istället för att måsta rafsa en urvattnat svart och dramatisk epilog där alla gråter sig till sömns?
Värt att tänka på. Något att fundera över.