Janken: När jag tänker tillbaka (jag kommer inte ihåg vilket årtal), på matcherna som utspelade sig mellan Mora och Timrå i "ladan" och hur läget är nu känner jag en enorm stolthet framförallt för Timrå IK men för all del för Mora också. Att som lagen gjort, med små medel klättrat upp i det allra finaste, på det sätt de gjort det. Det bevisar att "money talks" inte stämmer alla gånger.
Jag hade privilegiet att få följa Mora på nära håll under åren de gick upp och senare etablerade sig och jag kan säga att många, väldigt många, slet hårt för att nå målet. Tillsammans med en jävligt duktig ordförande/styrelse såg man till att nå målet man hade satt. På ett sätt som imponerar (detsamma gäller Timrås sätt att komma tillbaka).
Dock är jag övertygad om att en stomme behövs för att nå målet. Spelare som inte bara är proffsig utan också har ett hjärta för klubben. Då, när vi gick upp, hade vi mixen av rutinerade och bra spelare, samtidigt som det fanns spelare som satte all sin existens för laget och föreningen.
Det som nu händer, med tevepengar och den hysteri att betala spelare överlöner ( att kvittera ut 150 000 - 250 000 i månaden i ES är för mig en överlön) känns aningen oroväckande. Vad hade Timrå för lönebudget innan de gick upp? Nu är det väl 30-35 miljoner? Ungefär samma summa som teverättigheterna ger föreningen. För mig spelar man i Timrå IK för hedern. För det stora att få dra på sig den röda tröjan och spela för en fanatisk publik. Antagligen lever jag i dåtid. Men att spla för den rödvita hedern är för mig tjusningen och det som är oslagbart i sammanhanget.
· 
Janken: När jag tänker tillbaka (jag kommer inte ihåg vilket årtal), på matcherna som utspelade sig mellan Mora och Timrå i "ladan" och hur läget är nu känner jag en enorm stolthet framförallt för Timrå IK men för all del för Mora också. Att som lagen gjort, med små medel klättrat upp i det allra finaste, på det sätt de gjort det. Det bevisar att "money talks" inte stämmer alla gånger.
Jag hade privilegiet att få följa Mora på nära håll under åren de gick upp och senare etablerade sig och jag kan säga att många, väldigt många, slet hårt för att nå målet. Tillsammans med en jävligt duktig ordförande/styrelse såg man till att nå målet man hade satt. På ett sätt som imponerar (detsamma gäller Timrås sätt att komma tillbaka).
Dock är jag övertygad om att en stomme behövs för att nå målet. Spelare som inte bara är proffsig utan också har ett hjärta för klubben. Då, när vi gick upp, hade vi mixen av rutinerade och bra spelare, samtidigt som det fanns spelare som satte all sin existens för laget och föreningen.
Det som nu händer, med tevepengar och den hysteri att betala spelare överlöner ( att kvittera ut 150 000 - 250 000 i månaden i ES är för mig en överlön) känns aningen oroväckande. Vad hade Timrå för lönebudget innan de gick upp? Nu är det väl 30-35 miljoner? Ungefär samma summa som teverättigheterna ger föreningen. För mig spelar man i Timrå IK för hedern. För det stora att få dra på sig den röda tröjan och spela för en fanatisk publik. Antagligen lever jag i dåtid. Men att spla för den rödvita hedern är för mig tjusningen och det som är oslagbart i sammanhanget.