Tydligen så får vi vårt straff på en gång. Vi timråiter är inte vana vid framgångens sötma, vi är inte menade för det verkar det som. Vi ska härdas, vi ska luttras, vi ska genomgå en smäldegel. När det för en gångs skull flyter på, vi vinner o vinner, vi sätter nästan rekord i antal raka segrar, Tidningarna jämför Timrå med CCCP osv. vi supportar går på moln, i nån kosmisk euforisk glädje som bara Dileva i sitt rus nån gång har upplevt. DÅ, DÅ ska vi burdust, hårt o hjärtlöst ner på jorden igen. Allting stavas S,K,A,D,O,R.
Var är rättvisan? Är det här vår rättvisa? Ska vi plågas, slitas i stycken? Är det här meningen med att vara Timrå supporter? Tydligen, Varför ska vi egentligen kaxa upp oss gentemot andra? Varför inte vara ödmjuka o inse att vara Timråsupporter är nånting helt annat än raka spåret mot ära o berömmelse? Tårar, slit, uppror, hopp o förtvivlan, glädje o sorg, det är sånt som uppfostrar oss! När ska vi inse det? Jag gör det! O jag är ändå stolt att vara Timråsupporter eftersom det har danat min karaktär o jag tar aldrig nånting för givet o kommer aldrig göra det förrän det är fullbordat. Det är den bittra sanningen men ändå helt fanstastiskt skönt o kararktärsdanande!!
Costanza: Alltså på riktigt... slänga lite käft är alltid roligt, extra roligt är det med MoDo-supportrar. Men att konstant störsända och återvända till det tröttaste och mest uttjatade "hAr nI NåGRa gUlD?!" som en repig skiva är inte det. ... | #Läs mer ·
· 
Vi ska härdas, vi ska luttras, vi ska genomgå en smäldegel. När det för en gångs skull flyter på, vi vinner o vinner, vi sätter nästan rekord i antal raka segrar, Tidningarna jämför Timrå med CCCP osv. vi supportar går på moln, i nån kosmisk euforisk glädje som bara Dileva i sitt rus nån gång har upplevt.
DÅ, DÅ ska vi burdust, hårt o hjärtlöst ner på jorden igen.
Allting stavas S,K,A,D,O,R.
Var är rättvisan? Är det här vår rättvisa? Ska vi plågas, slitas i stycken? Är det här meningen med att vara Timrå supporter?
Tydligen, Varför ska vi egentligen kaxa upp oss gentemot andra? Varför inte vara ödmjuka o inse att vara Timråsupporter är nånting helt annat än raka spåret mot ära o berömmelse?
Tårar, slit, uppror, hopp o förtvivlan, glädje o sorg, det är sånt som uppfostrar oss! När ska vi inse det?
Jag gör det! O jag är ändå stolt att vara Timråsupporter eftersom det har danat min karaktär o jag tar aldrig nånting för givet o kommer aldrig göra det förrän det är fullbordat.
Det är den bittra sanningen men ändå helt fanstastiskt skönt o kararktärsdanande!!