Härligt med derby igen. Kan tänkas att det är mungipor i högläge i modolägret. Inte nog med att man har en säker trea att inkassera, deras ödmjuka fans får ytterligare skäl att diskutera det lag som egentligen engagerar dom mest.
Tufft blir det. Kollar man på tabellen ser man att det är elitseriens suveräner man ställs mot. Timrås obeskrivligt usla två månader har gjort att vi nu är akterseglade med inte tre, fyra eller fem - utan hela sju pinnar. Dessutom har Modo som bekant alltid haft lätt för Timrå. Tänk '8-1'. Allt bättre än samma siffror får därför ses som en seger, inte bara för oss utan för ishockeyn som helhet. Ingen sport mår bra av allt för stora skillnader mellan topp- och bottenlag.
Förutom att vi sportsligt ligger eoner efter, har Timrå mycket att lära av Örnsköldsviks hockeytokiga - nej fanatiska! - befolkning. Minns hur det var förr i tiden, innan Swedbank. Folk tältade i tusental utanför arenan redan i augusti för att, om möjligt, lyckas få något av sina fjorton fingrar på en matchbiljett. Köerna utanför en matchdag kunde ibland sträcka sig ända ner till Härnösand. Fruktansvärda scener utspelade sig när desperata människor klättrade på och över varandra, bara för att få se en skymt av den helgade plats där deras så älskade sport utspelade sig.
Eller nåt. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag är lite avis över deras fina publiksiffror. Oavsett vilken kategori dessa 2800-extra-per-match tillhör, blir det pengar. Och med lite tur kanske fler än 4000 ångermanlänningar upptäcker tjusningen med själva sporten, och också bestämmer sig för att följa laget fler än enbart denna säsong. I så fall blir man sannolikt att räkna med ordentligt, för ett antal år framöver.
Men nu är nu. Och i nuet ser det ut som en svettig uppgift för vårt kära Timrå. Ska seriesuveränerna - och våra ohotade övermän - lyckas kvittera lagens poängfördelning? Förmodligen. Men så fan om vi ska vika ner oss. Jag vill se attityd. Smärta. Varenda jävla spelare ska kunna gå av isen med höjt huvud, oavsett resultat. Man är inte speciellt bra just nu, och det må vara a hard fucking fact of life - likväl: stolthet. Det är det allt handlar om. För spelare, för supportrarna.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Tufft blir det. Kollar man på tabellen ser man att det är elitseriens suveräner man ställs mot. Timrås obeskrivligt usla två månader har gjort att vi nu är akterseglade med inte tre, fyra eller fem - utan hela sju pinnar.
Dessutom har Modo som bekant alltid haft lätt för Timrå. Tänk '8-1'.
Allt bättre än samma siffror får därför ses som en seger, inte bara för oss utan för ishockeyn som helhet. Ingen sport mår bra av allt för stora skillnader mellan topp- och bottenlag.
Förutom att vi sportsligt ligger eoner efter, har Timrå mycket att lära av Örnsköldsviks hockeytokiga - nej fanatiska! - befolkning. Minns hur det var förr i tiden, innan Swedbank. Folk tältade i tusental utanför arenan redan i augusti för att, om möjligt, lyckas få något av sina fjorton fingrar på en matchbiljett. Köerna utanför en matchdag kunde ibland sträcka sig ända ner till Härnösand. Fruktansvärda scener utspelade sig när desperata människor klättrade på och över varandra, bara för att få se en skymt av den helgade plats där deras så älskade sport utspelade sig.
Eller nåt. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag är lite avis över deras fina publiksiffror. Oavsett vilken kategori dessa 2800-extra-per-match tillhör, blir det pengar. Och med lite tur kanske fler än 4000 ångermanlänningar upptäcker tjusningen med själva sporten, och också bestämmer sig för att följa laget fler än enbart denna säsong. I så fall blir man sannolikt att räkna med ordentligt, för ett antal år framöver.
Men nu är nu. Och i nuet ser det ut som en svettig uppgift för vårt kära Timrå. Ska seriesuveränerna - och våra ohotade övermän - lyckas kvittera lagens poängfördelning?
Förmodligen. Men så fan om vi ska vika ner oss. Jag vill se attityd. Smärta. Varenda jävla spelare ska kunna gå av isen med höjt huvud, oavsett resultat. Man är inte speciellt bra just nu, och det må vara a hard fucking fact of life - likväl: stolthet. Det är det allt handlar om. För spelare, för supportrarna.