Vår och slutspelstider..... Känslorna svallar, underbart. Här i dalarna handlar det mesta dock om skidspel som smälter bort och nåt lag med blå/vita tröjor som spelar i någon av de lägre divisionerna. Då jag och de två andra exiltikare som bor här nere har sett alla matcher på TV (utom kvart 3 som sågs live) Så har en konstig känsla börjat infinna sig..... Timrå spelar underbart, det är inget snack om saken. Dit jag vill komma:
Sorgen, tomheten och meningslösheten vid en förlust vägs inte upp av glädjen och euforin vid en seger. Är det nån mer än jag som lider av detta? Snälla BULLEN hjälp mej!
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
Sorgen, tomheten och meningslösheten vid en förlust vägs inte upp av glädjen och euforin vid en seger. Är det nån mer än jag som lider av detta?
Snälla BULLEN hjälp mej!