Uno Gordon: Det finns kommuner som på ett mycket aktivt sätt försöker ändra världsbilden på ett torg, någonstans i Sverige. På ett mycket mer aktivt sätt än i Timrå ska tilläggas. Men du kommer sannolikt att uppleva denna utslagning, var än du kommer.
Att O´Learys kommer att bedriva sin verksamhet på samma nivå som Timråpuben är utopi. Då blir man inte långvarig, jag lovar. Bedrivs inte verksamheten på ett professionellt sätt förlorar man den stora massan...
Torget i Timrå har varit, och är, ett känsligt ämne. Där sitter ofta utslagna människor med grava problem. De som inte befinner sig i perferin tittar ganska snett och menar att dessa individer är avskum. Det är problematiskt. Det finns ingen i den situation de befinner sig i som hade velat byta med dem. Däremot finns det heller ingen som kan förändra deras världsbild förutom dem själva.
Då är vi åter där, det huvudsakliga problemet. Vi måste ordna vägar ut för dessa människor istället för att se ner på dem. Så länge inte samhället tar sitt ansvar (och det gör man inte genom att ge dessa människor pengar med förhoppning att det ordnar sig) så kommer du att se dessa ansikten på torget. År ut, år in. Samhället måste ge dem vård, det finns inget annat. Och följa upp..
Att ge upp och se problemet som omöjligt, sänder rätt taskiga signaler. Samhället måste agera och hjälpa. Samhället är du, jag och många andra.
Som du låter nu gillar du läget, och drar. Det hjälper föga.
· 
Att O´Learys kommer att bedriva sin verksamhet på samma nivå som Timråpuben är utopi. Då blir man inte långvarig, jag lovar. Bedrivs inte verksamheten på ett professionellt sätt förlorar man den stora massan...
Torget i Timrå har varit, och är, ett känsligt ämne. Där sitter ofta utslagna människor med grava problem. De som inte befinner sig i perferin tittar ganska snett och menar att dessa individer är avskum. Det är problematiskt. Det finns ingen i den situation de befinner sig i som hade velat byta med dem. Däremot finns det heller ingen som kan förändra deras världsbild förutom dem själva.
Då är vi åter där, det huvudsakliga problemet. Vi måste ordna vägar ut för dessa människor istället för att se ner på dem. Så länge inte samhället tar sitt ansvar (och det gör man inte genom att ge dessa människor pengar med förhoppning att det ordnar sig) så kommer du att se dessa ansikten på torget. År ut, år in. Samhället måste ge dem vård, det finns inget annat. Och följa upp..
Att ge upp och se problemet som omöjligt, sänder rätt taskiga signaler. Samhället måste agera och hjälpa. Samhället är du, jag och många andra.
Som du låter nu gillar du läget, och drar. Det hjälper föga.