250kg kärlek: Problem har alla människor rätt att ha. Men det är hur man förhåller sig till dem och hur man hanterar dem som är avgörande. Jag anser att det är lika fel att äta osund hälsokost om man är medveten om att man har svårt med vikten. Är man inte medveten om det eller lider av en sjukdom som gör det omöjligt att kontrollera är det en annan sak. Men man kan inte bara skjuta ifrån sig heller och skylla på alla andra hela tiden så fort det tar emot eller är lite jobbigt. Man måste inse att man själv mest troligt är en aktiv del utav det hela själv.
Dessutom har jag lättare att acceptera en människa som har vett att nyttja ett beteende som mänsklig och inte antar en mer animalisk hållning.
Jag kan känna sympati för folk som åtminstone är "trevliga" och inte hotfulla eller springer omkring på gator och torg beväpnade med knivar, sprängmedel och handeldvapen. Och som inte skriker, gapar, härjar och lever satan.
Visst det finns många typer utav samhällsproblem att ta itu med men jag brukar resonera som så att så länge man inte skadar andra eller förpestar deras tillvaro så får folk göra precis vad de vill.
Personligen får de supa ihjäl sig om de vill eftersom uppenbarligen inte har insikten att de själva måste vilja göra någonting åt det hela utan ständigt tycks tro att det skall ske ett mirakel och att hela tiden någon annan skall komma stigandes fram och frälsa dem ifrån ondo. Som nån slags Messiah. Att det helt plötsligt skall börja regna manna ifrån himlen.
Att det ständigt är andra medborgare som skall städa upp efter vad de ställer till med. Om det bara en endaste gång kunde försöka sig på att förmå förstå hur andra människor mår.
Upphöra med att göra oss vanliga dödliga besvikna och fullfölja någonting någon gång som de själva påbörjat och inte ge upp så lättvindigt när allting inte går som planerat.
· 
· 
Dessutom har jag lättare att acceptera en människa som har vett att nyttja ett beteende som mänsklig och inte antar en mer animalisk hållning.
Jag kan känna sympati för folk som åtminstone är "trevliga" och inte hotfulla eller springer omkring på gator och torg beväpnade med knivar, sprängmedel och handeldvapen. Och som inte skriker, gapar, härjar och lever satan.
Visst det finns många typer utav samhällsproblem att ta itu med men jag brukar resonera som så att så länge man inte skadar andra eller förpestar deras tillvaro så får folk göra precis vad de vill.
Personligen får de supa ihjäl sig om de vill eftersom uppenbarligen inte har insikten att de själva måste vilja göra någonting åt det hela utan ständigt tycks tro att det skall ske ett mirakel och att hela tiden någon annan skall komma stigandes fram och frälsa dem ifrån ondo. Som nån slags Messiah. Att det helt plötsligt skall börja regna manna ifrån himlen.
Att det ständigt är andra medborgare som skall städa upp efter vad de ställer till med. Om det bara en endaste gång kunde försöka sig på att förmå förstå hur andra människor mår.
Upphöra med att göra oss vanliga dödliga besvikna och fullfölja någonting någon gång som de själva påbörjat och inte ge upp så lättvindigt när allting inte går som planerat.