250kg kärlek: Det är mycket möjligt att jag kanske framställs som cynisk och känslokall. Men man måste sätta ned foten någonstans också. De missbrukare som ständigt och jämt och gång efter annan fått sina chanser men ändå bränt dem tycker jag är förbrukade. Jag får inte heller hur många chanser som helst. Jag förväntas uppträda på ett visst sätt och rätta mig efter gängse normer och regler för att passa in. Till viss del kan jag köpa det. Medan det finns punkter jag tycker är orimligt att folk skall ha någonting med att göra. Så länge man sköter sitt och inte stör ordningen får folk göra precis vad de vill.
Sedan tycker jag du formulerade dig en aningen trubbigt i början av gårdagen när du skrev att i mina inlägg framställdes det som att jag flydde fältet och bara accepterade problematiken.
Men herregud vad skall jag göra då? Tror du jag försökt tala människor till rätta i åratal och erbjudit dem mitt stöd? Det är svårt att göra någonting mer efter det. Om det sedan vänder mig ryggen kan jag inte annat än beklaga deras ställningstagande.
Och det där med att flytta var väl ingen särskilt lyckad passning till mig medan tanke på att du knappast varit kommunen trogen genom hela din livstid. Och dessutom bor du långt ifrån centralorten numera.
Om det nu är så förträffligt i Timrå Centrum varför bosatte inte du dig där med din familj? Din närmsta granne är väl havet och kossorna och det närmaste en fridstörning du kommer i dagsläget är väl möjligtvis en och annan måsjävel som kan kackla loss i gryningen annatrs har du det välk lugnt och stillsamt.
· 
· 
Till viss del kan jag köpa det. Medan det finns punkter jag tycker är orimligt att folk skall ha någonting med att göra. Så länge man sköter sitt och inte stör ordningen får folk göra precis vad de vill.
Sedan tycker jag du formulerade dig en aningen trubbigt i början av gårdagen när du skrev att i mina inlägg framställdes det som att jag flydde fältet och bara accepterade problematiken.
Men herregud vad skall jag göra då? Tror du jag försökt tala människor till rätta i åratal och erbjudit dem mitt stöd? Det är svårt att göra någonting mer efter det. Om det sedan vänder mig ryggen kan jag inte annat än beklaga deras ställningstagande.
Och det där med att flytta var väl ingen särskilt lyckad passning till mig medan tanke på att du knappast varit kommunen trogen genom hela din livstid. Och dessutom bor du långt ifrån centralorten numera.
Om det nu är så förträffligt i Timrå Centrum varför bosatte inte du dig där med din familj? Din närmsta granne är väl havet och kossorna och det närmaste en fridstörning du kommer i dagsläget är väl möjligtvis en och annan måsjävel som kan kackla loss i gryningen annatrs har du det välk lugnt och stillsamt.