dr Dängroth: Situationen innan Bosman-domen var att övergångar inte reglerades alls penningmässigt. Så ett-årsfall var ju inte helt sällsynt (tillsattes väl t o m en skiljenämnd för att bringa någolunda ordning). Att "utbildningbidraget" reglerades till 400 000 eller 700 000, var väl för att det inte skulle vara helt uppenbart att det var övergångssummorna man försvarade.
Medaljens baksida är väl just Bisset och liknande spelare. När de hamnar i en situation där inget annat ES-lag vill lösa "utbildningsbidraget", så är ju utlandet enda lösningen. Annars är väl inte det hela sanningen heller. I ditt länktips(avhandlingen) framgår att 222 svenska spelare lämnade Sverige för spel i NHL och Europa säsongen 97/98. Och det skall vi nog inte enbart lasta "utbildningbidraget" för.
Ett land som kört på utan att reglera övergångar överhuvudtaget är Finland. De sista 15 åren har Tappara och IFK Helsingfors lyckats rubba duon TPS/Jokerit en gång vardera. Deras överlägsna ekonomi har gjort att de helt utan "utbildningsbidragets" påverkan kunnat välja och vraka som de vill. Sen är det upp till de andra lagen att plocka bland smulorna.
"Utbildningbidraget" har bromsat löneutvecklingen i Sverige från mitten av 90-talet och fram till nu. Inget snack om den saken. Ändå ser vi nu en större invandring från det "fria" Finland till Sverige. Så någon patentlösning känns ju inte i dagsläget helt uppenbar. Den finska situationen beror väl i mycket på den publiknedgång som den stängda SM-liigan medfört. Lagen får mindre och mindre pengar till sina lönebudgetar. För topplagen har det väl inte inneburit någon större skillnad. Men från spelare från i stort alla övriga lag så har ju Sverige blivit en attraktiv marknad igen.
Så hur fan man än vänder sig så sitter röven där bak :-)
· 
· 
Medaljens baksida är väl just Bisset och liknande spelare. När de hamnar i en situation där inget annat ES-lag vill lösa "utbildningsbidraget", så är ju utlandet enda lösningen. Annars är väl inte det hela sanningen heller. I ditt länktips(avhandlingen) framgår att 222 svenska spelare lämnade Sverige för spel i NHL och Europa säsongen 97/98. Och det skall vi nog inte enbart lasta "utbildningbidraget" för.
Ett land som kört på utan att reglera övergångar överhuvudtaget är Finland. De sista 15 åren har Tappara och IFK Helsingfors lyckats rubba duon TPS/Jokerit en gång vardera. Deras överlägsna ekonomi har gjort att de helt utan "utbildningsbidragets" påverkan kunnat välja och vraka som de vill. Sen är det upp till de andra lagen att plocka bland smulorna.
"Utbildningbidraget" har bromsat löneutvecklingen i Sverige från mitten av 90-talet och fram till nu. Inget snack om den saken. Ändå ser vi nu en större invandring från det "fria" Finland till Sverige. Så någon patentlösning känns ju inte i dagsläget helt uppenbar. Den finska situationen beror väl i mycket på den publiknedgång som den stängda SM-liigan medfört. Lagen får mindre och mindre pengar till sina lönebudgetar. För topplagen har det väl inte inneburit någon större skillnad. Men från spelare från i stort alla övriga lag så har ju Sverige blivit en attraktiv marknad igen.
Så hur fan man än vänder sig så sitter röven där bak :-)