RocknRolf2: Det spelar ingen roll vilken tränare du har i båset om spelarna skiter i uppgjorda matchplaner och tummar på de grundläggande reglerna inom hockey. Eller menar du att Challe skall snöra på sig skridskorna också och visa de djävlarna hur ett uppspel fungerar. Det är väl ändå vuxna individer vi snackar om? Som har ett eget ansvar över uppträdandet. Challe har skällt och timeoutat i tid och otid men det verkar inte bita på dem. Är de tröga i huvudet eller vad fan är det frågan om? Jag kan också stå där i båsewt och gapa och skälla hejvilt omkring men finns inte ödmjukheten inför uppgiften eller respekten där inför ledarskapet så går det åt helvete hur du än vrider och vänder på det hela.
Vi kan ta ett lysande exempel vad beträffar mitt egna coachande utav supporterlaget. Första året jag stod i båset lyssnade inte en djävel på mina direktiv, man skrattade bakom ryggen på mig och ifrågasatte mitt kunnande när jag ville toppa laget och hur slutade matchen? Vi åkte på dyngstryk med 13-7!
För 2 år sedan då? Grabbarna var tamejfan exemplariska i den sista perioden. Man lyssnade på mina order och direktiv och lät mig få lägga upp taktiken och para ihop femmorna och det slutade med en sensationell straffseger på Gärdehov med 8-7 efter straffar!
Då kände jag mig varm inombords och en enorm stolthet! Inte bara för att jag lyckats coacha hem en seger utan för att laget lyssnade och spelade symetriskt och vackert! Man slet för varandra och visade hjärta och en stolthet inför färgerna och klubbmärket på tröjorna!
Det var alla för en, en för alla! Då var inte tårarna långt borta!
· 
· 
Vi kan ta ett lysande exempel vad beträffar mitt egna coachande utav supporterlaget. Första året jag stod i båset lyssnade inte en djävel på mina direktiv, man skrattade bakom ryggen på mig och ifrågasatte mitt kunnande när jag ville toppa laget och hur slutade matchen? Vi åkte på dyngstryk med 13-7!
För 2 år sedan då? Grabbarna var tamejfan exemplariska i den sista perioden. Man lyssnade på mina order och direktiv och lät mig få lägga upp taktiken och para ihop femmorna och det slutade med en sensationell straffseger på Gärdehov med 8-7 efter straffar!
Då kände jag mig varm inombords och en enorm stolthet! Inte bara för att jag lyckats coacha hem en seger utan för att laget lyssnade och spelade symetriskt och vackert! Man slet för varandra och visade hjärta och en stolthet inför färgerna och klubbmärket på tröjorna!
Det var alla för en, en för alla! Då var inte tårarna långt borta!
Amen.