Shadar Logoth: Otroligt fånigt att lasta Backe för förlusten i går. Snacka om projicering. Visst gjorde han ett misstag, men han gjorde dessutom tre riktigt högklassiga räddningar. Om han silat två av dessa och inte gjort sitt misstag hade han släppt in fler men ändå fått godkänt. Nu gör han en miss och anses ligga bakom förlusten i en match man blir nollad i?
Det är inte målvakterna som gör att vi ligger där vi ligger. 8 (åtta!) mål framåt efter Karjala Cup-uppehållet. Krävs en 'hyfsad' målvaktsinsats om en sådan produktivitet ska rendera i poäng för laget.
Det är lite symptomatiskt att det är framåt de största bristerna finns, samtidigt som det är framåt vi verkligen har kvalitet. 'Trav-Challes fel, avgå!' säger en del. Chill, säger jag. Vore betydligt värre om det var där vi verkligen känt oro - defensiven - som problemen satt. Något som sannolikt inte kunnat lösas annat än genom dyra (och, sett till spelarmarknaden, jävligt svåra) nyrekryteringar.
Jag är inte odelat positiv till Challe. Jag finner ingen anledning till att höja honom till skyarna, eller sitta här och gissa att spelarna älskar Challe och respekterar honom på gränsen till idoldyrkan. Det är dock fascinerande att vissa väljer att göra det motsatta utan att - förmodar jag - ha mer på fötterna än jag.
Jag tror absolut att denna kris går att lösa. Och jag finner många positiva tecken i Challes sätt att agera. Det vaskas om, tas time-outer, släpps fram yngre spelare...ett antal komponenter som vi alla suttit och skrikit efter här på Hockeysnack. Och visst är det lustigt: varje gång som det annonserats nya kedjeformationer har i princip samtliga här inne tyckt att det känns superspännande. Alla var t ex överens om att man måste sära på Hedström och Regin (efter att Hockeycentralen skrivit om deras konflikt i puck-kärhet blev det som bekant allas självklara åsikt), och att återförena förra årets succékedja en given lösning. Nu är det istället 'dum-Challe, splittra på den enda framgångsrika kedjan!!1'.
Det är i motgång spelare och ledare - och lag! - verkligen prövats. Nu är vi där. Vi är inte där när vi förlorar inledningsmatchen i Linköping, vi är heller inte där när vi 'spelar tråkigt' och vinner i oktober. Kraven som ställs från vissa supportergrupper här inne är helt orimliga. Det skrattas åt FBK-supportrarna som gnäller och vill byta tränare när man missar SM-final eller ligger på en sjätteplats i serien och bara har uddamålsvinster mot lag från tabellens undre hälft. Skratta tyst, säger jag.
Målet för årets Timrå är ett framgångsrikt slutspel. Och för att få de bästa förutsättningarna vill man hamna topp-4. Kan detta lag klara av det? Ja. Om man lyckas dra lärdom av den här svackan - och verkligen gå back-to-basics och jobba genom moment som man, möjligen på grund av individuell skicklighet, anser att man kan fuska med - så kan jävligt mycket vara vunnet. Det är inte närvaron av problem i november som avgör hur det går i slutspelet. Det är hur man kommer till rätta med dom. Och där har Timrå sannolikt en del att brottas med. Face it: detta är det mest stjärnspäckade lag som Timrå ställt på benen i modern tid. Det är sannolikt annorlunda att handskas med - och få samman - ett kollektiv bestående av Tenkrats, Hahls, Hedströms, Pyöräläs osv än ett bestående av Wennerberg, Sloan och Warg. Låt klubben få lära sig detta.
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
Det är inte målvakterna som gör att vi ligger där vi ligger. 8 (åtta!) mål framåt efter Karjala Cup-uppehållet. Krävs en 'hyfsad' målvaktsinsats om en sådan produktivitet ska rendera i poäng för laget.
Det är lite symptomatiskt att det är framåt de största bristerna finns, samtidigt som det är framåt vi verkligen har kvalitet. 'Trav-Challes fel, avgå!' säger en del. Chill, säger jag. Vore betydligt värre om det var där vi verkligen känt oro - defensiven - som problemen satt. Något som sannolikt inte kunnat lösas annat än genom dyra (och, sett till spelarmarknaden, jävligt svåra) nyrekryteringar.
Jag är inte odelat positiv till Challe. Jag finner ingen anledning till att höja honom till skyarna, eller sitta här och gissa att spelarna älskar Challe och respekterar honom på gränsen till idoldyrkan. Det är dock fascinerande att vissa väljer att göra det motsatta utan att - förmodar jag - ha mer på fötterna än jag.
Jag tror absolut att denna kris går att lösa. Och jag finner många positiva tecken i Challes sätt att agera. Det vaskas om, tas time-outer, släpps fram yngre spelare...ett antal komponenter som vi alla suttit och skrikit efter här på Hockeysnack. Och visst är det lustigt: varje gång som det annonserats nya kedjeformationer har i princip samtliga här inne tyckt att det känns superspännande. Alla var t ex överens om att man måste sära på Hedström och Regin (efter att Hockeycentralen skrivit om deras konflikt i puck-kärhet blev det som bekant allas självklara åsikt), och att återförena förra årets succékedja en given lösning. Nu är det istället 'dum-Challe, splittra på den enda framgångsrika kedjan!!1'.
Det är i motgång spelare och ledare - och lag! - verkligen prövats. Nu är vi där. Vi är inte där när vi förlorar inledningsmatchen i Linköping, vi är heller inte där när vi 'spelar tråkigt' och vinner i oktober. Kraven som ställs från vissa supportergrupper här inne är helt orimliga. Det skrattas åt FBK-supportrarna som gnäller och vill byta tränare när man missar SM-final eller ligger på en sjätteplats i serien och bara har uddamålsvinster mot lag från tabellens undre hälft. Skratta tyst, säger jag.
Målet för årets Timrå är ett framgångsrikt slutspel. Och för att få de bästa förutsättningarna vill man hamna topp-4. Kan detta lag klara av det? Ja. Om man lyckas dra lärdom av den här svackan - och verkligen gå back-to-basics och jobba genom moment som man, möjligen på grund av individuell skicklighet, anser att man kan fuska med - så kan jävligt mycket vara vunnet.
Det är inte närvaron av problem i november som avgör hur det går i slutspelet. Det är hur man kommer till rätta med dom.
Och där har Timrå sannolikt en del att brottas med. Face it: detta är det mest stjärnspäckade lag som Timrå ställt på benen i modern tid. Det är sannolikt annorlunda att handskas med - och få samman - ett kollektiv bestående av Tenkrats, Hahls, Hedströms, Pyöräläs osv än ett bestående av Wennerberg, Sloan och Warg. Låt klubben få lära sig detta.