Omsättningsmässigt ligger vi väl inte alls i botten. Inte heller i den absoluta toppen heller, men strax bakom.
Angående dom senaste dagarnas fräna kritik mot TIK och sättet vi spelar på är kanske inte så konstigt. På pappret hade vi en av dom bästa trupperna i modern tid inom klubben. Allt utom topp fyra skulle kännas som ett misslyckande. Frågetecknet var den nye tränaren Challe berglund. Ett relativt oprövat kort inom dessa sammanhang. Berglund upprepade gång på gång att "kenta" hade lagt grunden med sin offensiva spelidé och att han skulle fortsätta på den inslagna vägen.
Denna offensiva hockey har tyvärr lyst med sin frånvaro hittils. Det var ju det vi blev kända för när vi kom upp till Elitserien i början av 2000-talet. Att vi vågade spela en attraktiv och offensiv ishockey fast vi var nykomlingar, och att vi aldrig gav upp. Sedan har ju detta lyst som en röd tråd genom hela föreningen fram tills i år. Skulle vilja citera Jan-Erik "Biffen" Nilsson från matchprogrammet mot SSK:
"-Vi har ett spelarmaterial som kan slåss om SM-guld, men jag är inte imponerad av det jag sett hittils den här säsongen. Jag tycker inte att "Challe" utnyttjar materialet på rätt sätt och använder fel taktik"
Nu har vi uppnått omgång 44 och ligger på en 5:e plats med endast två förluster ifrån en 7:e plats. Denna placering beror på att vi vinner hälften och förlorar hälften. Gör man det är man inget topp fyra lag.
En annan sak som kan reta folk är att spelare som får årslöner varje månad inte gör sitt yttersta i varje match. Det är egentligen det enda jag kräver, att alla spelare kämpar 100% varje match. Hade vi gjort detta och legat på samma placering som idag, har jag inte kunnat vara missnöjd. Men jag vet också att om vi gjort detta så hade vi lätt varit topp fyra.
Ramsan, "vi är timrå och vi ger aldrig upp" känns inte trovärdig längre.
Det var nästan det enda man hörde från kenta johansson varje dag:
"Alla spelare måste gå till jobbet varje dag, kämpar vi minst lika hårt som motståndarna så har vi en bra chans att vinna"
Ödmjukhet var nyckelordet. Detta är inte direkt "challes" starka sida. Kan erkänna att jag själv framfört kritik mot "kenta", men med facit i hand så var det idiotiskt att sparka sveriges bäste tränare, fast han ville fortsätta.
Du skriver att vi tappat ödmjukheten, kanske det. Men vi är inga nykomlingar längre...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Omsättningsmässigt ligger vi väl inte alls i botten. Inte heller i den absoluta toppen heller, men strax bakom.
Angående dom senaste dagarnas fräna kritik mot TIK och sättet vi spelar på är kanske inte så konstigt. På pappret hade vi en av dom bästa trupperna i modern tid inom klubben.
Allt utom topp fyra skulle kännas som ett misslyckande. Frågetecknet var den nye tränaren Challe berglund.
Ett relativt oprövat kort inom dessa sammanhang. Berglund upprepade gång på gång att "kenta" hade lagt grunden med sin offensiva spelidé och att han skulle fortsätta på den inslagna vägen.
Denna offensiva hockey har tyvärr lyst med sin frånvaro hittils. Det var ju det vi blev kända för när vi kom upp till Elitserien i början av 2000-talet. Att vi vågade spela en attraktiv och offensiv ishockey fast vi var nykomlingar, och att vi aldrig gav upp. Sedan har ju detta lyst som en röd tråd genom hela föreningen fram tills i år. Skulle vilja citera Jan-Erik "Biffen" Nilsson från matchprogrammet mot SSK:
"-Vi har ett spelarmaterial som kan slåss om SM-guld, men jag är inte imponerad av det jag sett hittils den här säsongen. Jag tycker inte att "Challe" utnyttjar materialet på rätt sätt och använder fel taktik"
Nu har vi uppnått omgång 44 och ligger på en 5:e plats med endast två förluster ifrån en 7:e plats. Denna placering beror på att vi vinner hälften och förlorar hälften. Gör man det är man inget topp fyra lag.
En annan sak som kan reta folk är att spelare som får årslöner varje månad inte gör sitt yttersta i varje match. Det är egentligen det enda jag kräver, att alla spelare kämpar 100% varje match. Hade vi gjort detta och legat på samma placering som idag, har jag inte kunnat vara missnöjd. Men jag vet också att om vi gjort detta så hade vi lätt varit topp fyra.
Ramsan, "vi är timrå och vi ger aldrig upp" känns inte trovärdig längre.
Det var nästan det enda man hörde från kenta johansson varje dag:
"Alla spelare måste gå till jobbet varje dag, kämpar vi minst lika hårt som motståndarna så har vi en bra chans att vinna"
Ödmjukhet var nyckelordet. Detta är inte direkt "challes" starka sida. Kan erkänna att jag själv framfört kritik mot "kenta", men med facit i hand så var det idiotiskt att sparka sveriges bäste tränare, fast han ville fortsätta.
Du skriver att vi tappat ödmjukheten, kanske det. Men vi är inga nykomlingar längre...