Oban: När vi vann SM 1995 så innehöll laget 10 egna produkter plus ytterligare 4 spelare som kommit genom j-laget. På de sista 12 åren så är vad jag vet bara Rögle som matchar dessa siffror och det är ju ett tag sedan.
Det laget som spelade i ES 79/80 innehöll 11 egna produkter plus ytterligare 4 som varit i HV även som juniorer. Man värvade följande spelare:
Hannu Lassila, IF Troja Mikael Fredriksson, Malmö IF Pekka Marjamäki, Tappara Jan-Owe Wiberg, IK Rommehed Jukka Koskilahti, TPS Åbo Thomas Lindster, Nybro IF
Som synes ingen svensk ES-spelare. Alla svenskar höll till i den näst högsta divisionen. Marjamäki hade börjat bli gammal och seg. Jukka gladde enbart när han spelade för de finska lejonen. Laget höll ju inte heller för ES och Wiberg och Fredriksson var direkt dåliga och fick respass direkt.
85/86 var det dags igen. Då innehöll laget 8 egna produkter plus ytterligare 6 smålänningar varav 5 gått genom j-laget. Man värvade följande spelare:
Thomas Javeblad, Västerås IK (div 1) Klas Heed, Västerås IK (div 1) Kari Eloranta, Calgary Flames Peter Madach, HC Dalen (div 1, egentligen egen produkt)
Med det laget kom man trea och man kan påstå att etableringen var gjord. Jag vill påstå att HV är en av de klubbar som mest förlitat sig på egna produkter och talanger i närområdet. Tror att de flesta skulle framstå som värvargalningar i en jämförelse. Att man nu kom tillbaka till ES berodde oerhört mycket på Ivan Hansen och Roland Eriksson och dessa värvades året innan och var alltså med och spelade upp laget. Deras betydelse skall inte förringas och de var dessutom med när laget kom 3:a.
Men om du anser mig ha glömt ETT lag när vi pratar värvarkarusell så är du nog lite fel ute. Om HV skall räknas in bland dem måste nog listan göras betydligt längre :-)
Bättre med lite få kvalitativa nyförvärv en himla många. Men då är naturligtvis förrutsättningen att man har en egen stomme att bygga på. Och som jag ser det så har HV nästan undantagslöst haft det. Oftast räcker det inte till topplaceringar, men iaf för att fortsätta vara ett stabilt ES-lag med god ekonomi.
· 
· 
Det laget som spelade i ES 79/80 innehöll 11 egna produkter plus ytterligare 4 som varit i HV även som juniorer. Man värvade följande spelare:
Hannu Lassila, IF Troja
Mikael Fredriksson, Malmö IF
Pekka Marjamäki, Tappara
Jan-Owe Wiberg, IK Rommehed
Jukka Koskilahti, TPS Åbo
Thomas Lindster, Nybro IF
Som synes ingen svensk ES-spelare. Alla svenskar höll till i den näst högsta divisionen. Marjamäki hade börjat bli gammal och seg. Jukka gladde enbart när han spelade för de finska lejonen. Laget höll ju inte heller för ES och Wiberg och Fredriksson var direkt dåliga och fick respass direkt.
85/86 var det dags igen. Då innehöll laget 8 egna produkter plus ytterligare 6 smålänningar varav 5 gått genom j-laget. Man värvade följande spelare:
Thomas Javeblad, Västerås IK (div 1)
Klas Heed, Västerås IK (div 1)
Kari Eloranta, Calgary Flames
Peter Madach, HC Dalen (div 1, egentligen egen produkt)
Med det laget kom man trea och man kan påstå att etableringen var gjord. Jag vill påstå att HV är en av de klubbar som mest förlitat sig på egna produkter och talanger i närområdet. Tror att de flesta skulle framstå som värvargalningar i en jämförelse. Att man nu kom tillbaka till ES berodde oerhört mycket på Ivan Hansen och Roland Eriksson och dessa värvades året innan och var alltså med och spelade upp laget. Deras betydelse skall inte förringas och de var dessutom med när laget kom 3:a.
Men om du anser mig ha glömt ETT lag när vi pratar värvarkarusell så är du nog lite fel ute. Om HV skall räknas in bland dem måste nog listan göras betydligt längre :-)
Bättre med lite få kvalitativa nyförvärv en himla många. Men då är naturligtvis förrutsättningen att man har en egen stomme att bygga på. Och som jag ser det så har HV nästan undantagslöst haft det. Oftast räcker det inte till topplaceringar, men iaf för att fortsätta vara ett stabilt ES-lag med god ekonomi.